Aftonbladet – 6 september 1867, sida 2

så att man kunde frukta, att huset skulle amla?, men korrespondenten, som synbarigen icke sjelf varit med, tillägger att det tan tvifvel äfven varit politiska sympatier, om vid detta tillfälle gifvit sig luft. För frigt tala Parisertidningarne icke heller om Ienna sång på stora operan, såsom det synes, M det helt enkla skälet, att bristen i arransementer sträckt sig ända derhän, att man begått den i Paris oförlåtliga försammelsen tt icke skicka biljetter till tidningsredakionerna. Den verldsberömde kritikern Theoohile Gauthier förklarar i a onitörens följe;ong att han med synnerligt nöje skulle ha ihört svenskarnes sång, om han hade blifvit satt i tillfälle dertill och hr de Themines yttrar i Patries musikaliska revy, att han skulle velat tala om den skandinaviska konserten på stora operan... om han hade varit der. Andtligen i tisdagsnumret har Patrie fått reda på Upsala-studenternas vistelse i Paris och yttrar i sin Chronique följande om någon afskedstillställning, som de haft måndagsaftonen å Caf de Suede: I går natt kl. nära 1 stannade de ännu talrika promenerande vå boulevarden utanför ett caf vid Theåtre des Varibtes för att höra på friskt och kraftfullt utförda körer, som sjöngos inne i etablissementet. Vi kunna gifva dem förklaring på denna ovanliga konsert. Studenterna från Upsala universitet, som vistats några dagar i Paris och med mycken framgång låtit höra sig på operan, hade samlat sig för sista gånsen aftonen före afresan i detta caf, deras vanliga mötesplats, som bär deras fäderneslands namn. De hade funnit det mest sympatetiska bemötande af de vanliga kunderna på detta ställe, hvilka till ena stor del tillöra den litterära verlden, och det var för att tacka dem derför, som de ville låta höra sig i går afton. Flere bland dem togo äfven till ordet, talande på sitt modersmål, och redogjorde sannolikt för intrycken af deras vistelse i Paris. Slutet af dessa tal, som var vive la France! antydde för öfrigt innebållet. Skålar blefvo föreslagna. En fransman föreslog en skål för Sverge och för den ståtliga ungdom, som det sändt till oss. En af dem svarade på ganska god franska; han talade om, huru rörda hans landsmän voro öfver det hjertliga mottagande, de hade rönt i Paris, ?verldens hufvudstad?, och huru lyckliga de hade varit att på nära håll få se detta vackra land, som de vant sig att älska och taga till mönster. De unga männen resa i dag hem till sitt land.? Vi tro oss böra återgifva hvad Theophile Gauthier yttrar i Monitörens följetong: ?De svenska sångarnes sedan någon tid bebådade ankomst hade uppfyllt vårt hjerta med glädje i vår eg-nuskap af samvetsgrann ljetonist: vi sågo, midt i den uttorkade källan af första representationer, nalkas denna snöhvita massa från polen, för att uppfriska våra ögon och våra tröttade öron. Den systes oss omrifven af en poetisk nim. bus ; det skulle varit för oss en högtid att höra dessa melodier af en ljuf och enkel färgton, detta älskliga och lättböjliga språk, som icke har någonting af det tyska språkets hårdheter och som klingar snarlikt den venetianska dialekten. Vi skulle skattat oss lyckliga att få helsa välkomna dessa sympatetiska gäster, som det gamla universitetet i Upsala skickat oss, dessa afkomlingar af den krigiske Odin, nu förvandlade till fredliga sångare. Olyckligtvis ha vi icke blifvit inbjudna till den representation, som egde rum i går å Stora operan och vid hvilken Upsalastudenternas sånger hörde med till programmet. Vi kunna således, till vår stora ledsnad, icke meddela våra läsare några detaljer i afseende på detta ämne.?