Aftonbladet – 5 september 1867, sida 3

rnämna att de få göra skäl för födan. Det j ) t j 4 är föröfrigt icke värdt att hålla några vackra hästar, när man ej lyckas få dugligt folk att sköta dem.? Äfven nu undertryckte jag det svar som låg så nära till hands. . ?Klockan är nu 5 — min vanliga mid-I dagstid — och jag förmodar att motionen f d j d ) gifvit er god matlust.? . ?Ja, uppriktigt sagdt, kommer jag att anställa en stor förödelse vid bordet, ty jag är ej van att äta så sent och taga så stark rörelse.? Så mycket bättre för mig såsom värd. Den sena middagstimman är den enda plägsed som jag bibehållit från min vistelse i hufvudstaden.? Middagen var ganska god, vinet var förträffligt och vi blefvo efter hand ganska j lifvade. oo ?Jag har ganska väl iakttagit, att ni gjort er all möda att komma åt mig såsom landthushållare, men ni kan ej neka att i hela i j q min hushållning råder ett system som jag tror skall vinna godkännande?? Icke mitt åtminstone, för såvidt jag förIstår. Om jag hos vår gemensamme vän hr X. anmärkte och äfven ogillade, att ban I relativt till sitt kapital nedlagt för stora kostnader sin egendom, så har han dock i alla riktningar förbättrat den. Ni disponerar tillräckligt kapital, men ni använder I det icke på er egendom. Ni tager af den Iså mycket ni förmår, ni utmattar den i stäldelen af let för att förbättra den. lungefär som edra arbetshästar, hvilka ni Ni betraktar den föder knappt, men öfveranstränger, och som derigenom med hvarje dag förlora, mer än skäligt är, i kapitalvärde. Hr X. höjer värdet på sin egendom, ni förminskar det på er med hverje år. Om den metod, som ni följer vid skötseln af er egendom, skulle användas af alla våra landtmän, så blef följden derafatt jordbrukets produktion med hvarje år förminskades, ty jag vill bålla tio mot ett, att både er spanmålsoch ladugårdsafkastning är i aftagande, jemförelsesevis med hvad den var i er företrädares tid.? Tillåt mig fästa er uppmärksamhet på att det nu alldeles icke är fråga om hvilken metod — min eller min företrädares — söm är den bästa: utan frågan är om hans eller mitt landtbruk lemnade den största rena behållningen, och i så fall påstår jag att mitt har företrädet framför hans.? Förträffligt! Er företrädare innehade egendomen i många år: äfven under hans tid åtnjöt ej landtbruket skyddet af införseltullar, men han bemödade sig ändå attförbättra ege somen. Om nu ni har större ren behåll ug än han, så bevisar ju det, att frihan lssystemet icke verkat menligt på afkastn gen. Då dertill kommer att ni anlagt ett rt bränneri, och vid det använder ick blott hela den annars säljbara skörd, utan äfven betydliga qvantiteter anmål och rågmjöl som ni köper, och si: des alldeles icke tvekar att begågna tulltritt importerade råvaror, så kan jag icke fatta huru det är möjligt att ni anser er berättigad klaga öfver frihandelssystemet, som ni har att tacka för att dessa råvaror af er erhålles för så mycket billigare pris, som motsvarar den afskaffade införseltällen. Skulle ni åter vid en noggrannare pröfning befinnas hafva mindre afkastning ef landtbruket än er företrädare haft — och jag befarar att så är förhållandet — då är rätta orsaken dertill icke frihandelssystemet af hvilket ni skördar en direkt vinst vid er brännerihandtering — utan helt enkelt den att ni successive förminskar jordens växtkraft genom det sätt, hvarpå ni sköter er jord och har ordnat cr hushäållning.? Härpå får jag svara? — min värd var nu synbarligen uppretad — att i hela er argumentation ligger alls ingen bevisning, utan blott anhängarens af frihandelssystemet vanliga jargon, som alls icke lönar mödan att gendrifva. Men det måste ni medgifva, att om jag nu ville sälja min egendom, så fick jag ej för den hvad jag gifvit — och det måtte väl bevisa att — —? ?Att ni icke gjort något, inföll jag, for att hålla egendomen uppe i värde, icke gjort något för att förbättra den, utan ständigt och ganska konseqvent tärt på kapitalet, fastän ni sjelf icke dertill reflekterat. När, förr eller senare, denna egendom öfvergår till en annan cgare, så blir det hans lott att förbättra hvad-nifelat; men dertill åtgår mycket penningar och lång tid. Är äfven han, likasom ni, protektionist, så skall han skylla på fribandelssystemets olyckliga verkningar. Ar han åter en man med oförvilladt omdöme, så skall han säga: min företrädare följde en förvänd hushällningsmetod; han lät åbyggnaderna förfaila; han tillvaratog hvarken de flytande eller fasta gödningsmedlen; hen utmagrade jorden; han höll otillräckligt antal arbetare; han använde svältsystemet på sina kreatur, och egendomen hade kommit i fullständigt lägervall, om ban haft den några år till. Deremot, hvad skall den säga som får hr X. egendom efter honom? Jo, att han nedlade mycket pengar på sin egendom; han förbättrade den i alla riktniogar; derigenom öfveransträngde han visserligen sina resurser. Men af det som han uträttade drager jag nu fördel.? För vårt vidare samtal vill jag ej redogöra. Tidigt morgonen derpå återvände jag med ångbåten. Vid afskedet sade br Y.: Under ert besök hos mig bar jag gjort den akttagelsen, att ni såsom fribandlarne i allmänhet, är blind för alla skäl, ni är slagen med blindhet.? Jag vill ej beröfva er denna tröst; men jag anser mig dock böra nämna, att ni i ett fall skiljer er högst väsentligt från alla jandtbruksprotektionister som jag lärt känna. De klaga öfver bristande skydd, men de arbeta dock alla efter råd och lägenhet att