Aftonbladet – 5 september 1867, sida 3

gl Nåja. Han ökar sin skuld; men jag är a skuldfri.? -) Visserligen! Men under det att hans el egendom stiger i kapitalvärde, deklinerar er 7 .) Vi gingo öfver ett ganska stort afslaget e I timotejfält, der höet, vårdslöst hoplagdt i små högar, var illa medfaret afregnvädret. Jag ville ej besvära min värd med några an. märkningar; men jag insåg att höets foder. värde skulle bli ganska ringa, allenast a! brist på tillräcklig skötsel. ?Då jag nu erfarit att ni med den allra strängaste konseqvens söker undvika hvarje utgift som kan öka spanmålsproduktionen, så förmodar jag att ni så mycket mera bes mödar er om att producera mycken mjölk, efter söm den kan afyttras i Stockholm.? 5) ?Denna förmodan är ganska riktig. Men jag går en annan väg än min företrädare. e Han vurmade för stora, vackra och dyra .Iracekor och höll dem feta till sin ögonI fägnad, Jag håller dubbelt flera kor än ij han; men nöjer mig med så kallade marknadskor, som jag erhåller för vida billigare pris. Vi komma straxt till dem.? Och så , gjorde vi äfven. De gingo på bete i en -I hage, der gräset i det närmaste var afgnaI get; de voro alla vid mer än svagt hull, dertill småväxta och med en i ögonen fallande prägel af vantrefnad. I ?Men kan det verkligen vara fördelaktigt latt hålla korna vid så svagt hull?? I ?Ja enligt min öfvertygelse är det åtminstone icke ofördelaktigt. Om sommaren är mjölkafsättningen i Stockholm minst lönande. När bränneriet börjar i höst, så få Tkorna så mycken drank de orka förtära, Joch under hösten och vintern, då mjölkförsäljningen lönar sig bäst, är min mjölkproduktion störst. Genom den rika draänkutfodringen konsumeras halmen, och mjölI kens produktionskostoad är ganska billig.? Det betviflar jag väl icke; men det är ju en mager och dålig mjölk, som genom en sådan utfodring vinnes?? ?Ja, fet är den visst icke, smaklig är den icke heller; men den går åt och betalas väl af Stockholmsboerna, och det är hufvudsåken för mig.? Med en cå svag utfodring om vintern och knappt bete om sommaren är det naturligt att korna måste vara magra; men emedan de i förtid åldras och bli förstörda af den myckna dranken, så få de ett ytterst ringa slagtvärde.? Å ja — det bestrider jag icke. Men när de ej längre kunna lefva på den utfodring com bestås, så halfgöder jag dem och slagtar nägra kor årligen för mitt statfolk, som har goda tänder, och de öfriga köpas af Stockholms torgslagtare, hvars kunder alls icke äro kinkiga.? Tillåt mig fråga huru ni kan förse ert stora bränneri med spanmål, ty er egen produktion torde vara otillräcklig?? Naturligtvis erhäller jag fyllnaden i mitt spanmålsbehof i Stockholm, ty af grannarne kan jag ej köpa någon säd till billigt pris. Helst köper jag danskt korn och ryskt rågmjöl? DE vad hör jag? Ni, den ifrige målsmannen för den svenska landtbrukaren; ni, som klagar öfver att han ej åtojuter skydd medelst införseltull, begagnar er af tullfriheten och använder utländska råvaror för ert bränneri ?? ?Ja, så gör jag, och det med lika god .emak som fördel. Såsom bränvinsbrännare är jag icke landtman, utan fabrikant, och såsom sådan köper jag de råvaror, som äro bäst och billigast.? ?Men det var ju ni, som skulle omvända mig från frihandelssystemet, och så är det just ni, som praktiskt hyllar detsamma.? Ja, och som dermed ämnar fortfara så länge det lönar sig; ty jag är alldeles icke benägen att köpa den svenska spanmålen, när den hålles i högre pris än den utländska. — Men?, sade han och blef plötsligt blodröd ända upp till hårfästet, ?hvad tusan taga mina slåtterkarlar sig före derborta?j Det är icke aftonvardsdags ännu; men del ha ändå slagit sig till ro i en hög derborta. : Jo, det är skönt att gifva hög dagspenning åt de gunsti herrarne och se dem bestjäla mig på den dyrbara tiden.? — Vi ökade! farten och kommo snart till ett halft tjog personer, som slagit sig ned omkring ett träd. — ?Hvad vill detta säga? Ar detl. på sådant sätt som 1 gören skäl för dags-l. penningen? Hvad tagen I er före?? sporde min värd med stigande hetta. ?Vi ha slutat det beting, som rättaren har gifvit oss — och så ha vi köpt oss en half kanna bränvin framme vid gården?, svarades. Jaså, det förändrar saken?, sade hr Y. temligen förlägen. Vi fortsatte vår vandring en stund under tystnad och kommo förbi två i alla afseenden illa underhållna statbyggnader, utanför hvilka en skara bleka, trasiga och smutsiga barn af olika åldrar lekte. De försvunno plötsligt när de sågo oss. Anblicken af dessa barn och de bristfälliga boningshusen gör på mig ett smärtsamt intryck. Hos er vän X., som jag för några dagar sedan besökte, var förhållandet helt annorlunda.? Jag kunde ej återhålla denna anmärkning. Men jag ångrade att jag hade uttalat den. Jag har alldeles icke håg att såsom X. slösa bort gårdens afkastning på tjenstefolket. De visa sig ej tacksamma för hvad de få och om jag gaf dem mera så blefve de icke bättre för det. Jag ernar alldeles icke spela rollen af filantrop.? Så gerna jag än ville, ansåg jag mig dock af Frannlagenheteskäl ej härpå böra svara. i hade nu återkommit till gården; vi gjorde en titt in i stallet, der några hästar jfodrades. Jag håller inga lyxhästar, sådana som X. prålar med. Jag har endast arbetshästar, och om de förefalla er magra (de voro morkligan ; ott hedräfligt ekinkY aå vill jag tema TRIV La