— Märkvärdig händelse. Man läser i Åmåls Veckoblad: På Solviks egoområde i Laxarby socken vandrade den 7 Aug. ett 5-årigt flickebarn, dotter till ett fattigt bondfolk, inåt en närgränsande skogstrakt för att plocka bär. Dagen gick till ända utan att hon återkom. Föräldrarne, som fruktade att någon olycka händt, kallade sina grannar att vara dem behjelpliga, sedan de sjelfva förgäfves sökt den bortkomna flickan. Sökandet fortsattes derefter fruktlöst långt inpå natten och äfven påföljande dag till frampå aftonen, då en grannumma upplyste, att hon qvällen förut hört ett äte likt en menniskoröst från en bergås, belägen omkring ! mil från barnets hem. Man begaf sig dit, sökte i alla riktningar omkring stället, ropade barnet vid namn, lyssnade och fick slutligen höra ett klagande doft läte liksom från bergets inre. Föräldrahjertat lifvas af hopp, man söker ännu ifrigare och lyssnar till det ställe i berget, hvarifrån det besynnerliga jemrandet höres. Deras öfverraskning låter bättre tänka än beskritva sig i det ögonblick, då de upptäckte att det stackars barnet befanns nedfallet i en 88 fots djup bergsremna, inpressadt i up rättstående ställning 1 den neråt sammanlöpande springan, på 8 fots höjd från dess botten, och ändå vid lif! — Det var ingen lätt sak att upphjelpa bar: net från detta förfärliga läge, hvari det sannolikt befunnit sig minst ett dygn. Med tillhjelp af häfstänger och rep lyckades det likväl slutligen. En hjertslitande syn mötte föräldrarne: i fallet hade det arma barnet krossat ena lårbenet, framtänderna i nedre tandraden, tungan var klufven och hufvudet betöckt med en myckenhet sårnader och knölar, förorsakade af bergväggarnes ojemnheter och kanter. — För några dagar sedan, omkring 3 veckor efter olyckshändelsen, befanns flickan ännu vid lif, och läkaren, som tagit vård om henne, har uttalat förhoppning om att hon möjligtvis kan fullkomligt återställas till helsan.