Aftonbladet – 4 september 1867, sida 2

ljudda hviskning hade väckt taffeltäckaren: nyfikenhet; han hade dessutom hört buset: herre bekänna att han var något förberedd: mrs Butler lät vänta på sig till middagen, hvilket var en oerhörd tilldragelse, och mar hade sett henne i sitt eget rum, med ovan lig bjertlighet omfamna sin dotter. Mrs Butler var en af dessa femiljemödrar, som helt och hållet uppoffra sig för man och barn, och som likgiltigt betrakta hela den öfriga verlden, utom för såvidt den kan bidraga till deras egen familjs lycka och uppkomst. Hon arbetade, tänkte, skref, ordnade och intrigerade litet smätt för sin mans och sina barns framgång i verlden. Hennes skrifbord var att förlikoa vid en handqvarn, der hon malde ned papper, pennor, postmärken, namnteckningar, ursäkter, artigheter, som hon sedan dussinvis tog ut igen i forn af bref. Hennes plats i denna verld var ej af de höga, men sådan aen var, arbetade hon för att hålla sig qvar der, och ehuru hennes moderliga hjerta öfversvallade vid tanken på Catherines lycka, var hon dock i stånd att som vanligt vara artig och uppmärksam mot sina gäster och underhålla dem med kallprat. Jag tror ej ett någon af dem skulle kunnat ana buru hon i tysthet längtade att vara af med dem alla. Öatherine George, som bara var guvernant och åskädare, kände också sitt hjerta värmas af tanken på de båda ungas kärlek, Omedvetet gjorde hon sig mera besvär än vanligt med sin klädsel, såg sig i snezeln och strök och slätade sitt bir kt en liten fågel, som vid kuten af en källa slätar gin fixa s,auerskrud. . . . Hon tyckte att hennes vanliga hvita klädning såg simpel och ful ut, och hon fram: tog derföre för första gången en af de dräg