Aftonbladet – 2 september 1867, sida 3

EEONOMISKT. Ej utan en viss tillfredsställelse har ma förmärkt, att regeringen ej längre syne vilja medverka, till missbrukande af aktie bolagslagen. Genom den mycset beklag liga konversionen, af en del utaf ett reda afslutet statslån, till lotterilån, fördeladt u tusentsls lotts dlar eller 8. k. premie obli gationer på 10 preuss. thaler stycket, åte väcktes lusten för det aflysta lotterispelet och den visa operationen, som tillskyndad riksgäldskontoret en obetydlig vinst, ha kostat n tionen många millioner riksdaler form af insattser i de utländska lotterispe len. Det ansågs såsom ett tyst begifvand att lagen mot lotterispel ej skulle tillämpas sedan staten sjelf pifvit ett sådant föredöme Fullkomligt obesväradt :jorde mean i lott sedlar och prisade högt de få lycklige, son vunno. Ej underligt då om fyndige perso ner sökte begegna sig af omständighetern och framlade nya planer att reta spellyst naden, denna benägenhet att komma til ekonomiskt välstånd utan att behöfva ge nomvandra den långa tröttsamma vägen, son kallas arbete och omtanka, Konsten bestod ni uti att undvika begagna den tekniska ter men lotteri?, men ialla fall kunna tillställa et verkligt lotteri, blifva både kollektör och den högst vinnande. Den mest storartade p.an, skickligast genomförd, var deta. k. 7Stenby iordoch tegelbruks-aktiebolaget?. Stiftarne åberopa uti sin underdåniga ansökan on kongl. stadfästelse, att detta bolag är afsed Patt grunda sig på iden om asscciationer af små kapital och att medelst dem söks göra större lanitegendomar till skuldfric possessioner?. Här är begreppsförvexlinger uppenbar. Den id på hvilken detta bolag bildades var att förespegla de s. k. bolags männen eller rättare lotterispelarne möjlig heten af att åtminstone en bland 60 00( skulle kunna, om allt i öfrigt gick väl, blifva mycket rik. Vidare förmäler man sig sträfva, att göra större landtegendomar till ?skuldfria possessioner, men för ernåendet af detta mål erfordras ju ingenting annat än att egendomarne öfvergå i sådana egares känder, hvilka verkligen ega kapital. Åtminstone synes det oss alldeles opraktiskt att uppsamla små kapitaler till ett belopp motsvarande tre eller fyra gånger så mycket som den skuldsatta possessionen är värd. Det är naturli:tvis alltid glädjande då någon ken få sina affärer reparerade, men sättet är icke likgiltigt och ser man saken ur nationalekonomisk synpunkt, så blir det en ansenlig förlust för nationen, om de små kapitalerne, i stället för att incå i sparbanker och depositbanker, hvarifrån de efter egarens godtfinvande kunna återbekommas med ränta, inkastas uti lotterispelets bedrägliga hvirfvel. Det är bättre att de många kunna glädja sig ät, att hvar och en för gig ega en sparad penning än att nå gra få skola skörda frukterna af andras bespariogar, hvilka dock i de flesia fall representera det trägna arbetet. För att icke behöfva ens nämna det stygga ordet lotteri ha stiftarne uti såväl den underdåninga ansökan -om bolagsordningen velat ha införda just de bestämmelser som ådagalägga att bolagsordningen är grundvalen fören storartad lotteriaffär, som det sedermera endast beror af lämpliga bolagsstämmobeslut att utveckla. 4 lyder: ?Hvarje innehatvare af aktie är skyldig att emot erhållande af ak