Aftonbladet – 2 september 1867, sida 3

sel, BOTH, Vlandsad Och nNatre Cn BOO SKOTC, He vida tjenligt bergningsväder inträffar. Potate och andragrotfrukter stå vackra och lofva go äring. Gefle den 30 Aug.: Väderleken, som under de sednaste fyra vec korna med ringa afbrott antagit en för höskö den ganska gynnsam karakter, hvarigenom oc bergningen såväl i stadens närmaste grannska som i orten häromkring, blifvit till allmä tillfredsställelse för landtmannen afslutad, for far ännu och ivgifver förhoppningar om fördel aktigare skörd af såväl råg som vårsäd och rot frukter än hvad man, till följd af den regnig och kyliga föroch högsommaren, hade skäl at vänta. Rågen börjar ock nu häromkring at hvitna till skörd, som torde, under förutsättnin; af fortsatt god väderlek, kunna företagas om 8: 14 dagar. Vårsäden, som på sednare veckorni utvecklat sig mycket. visar sig rätt vacker, äfven som potatesen, hvarå blastern står i sin blom ning. Rofvor lofva ock en god skörd, så att d för landtbrukaren ganska mörka utsigterna nu mera ha betydligen ljusnat. Östersund den 28 Aug.: Efter en ganska sträng natt i förra veckan natten mot onsdagen, då termometern lärer visa 1 grad kallt och hvarunder potateskålen här ock der tog någon skada, men, efter hvad vi för nummit, lyckligtvis ingenting annat, hade vi de påföljande två dygnen stark nederbörd, hvarefte väderleken varit särdeles gynnsam för vextlighe 1en och slåttern, hvilken sednare ännu pågår Sistlidne lördag, Bartholomeidagen, var särdeles vacker, och under påföljande natt, den med sto: fraktan motsedda Bartholomeinatten, visade ter motern 12—15 grader värme. Hernösand den 28 Aug.: Väderleken har på sednaste tiden varit för års växten särdeles gynnsam. Den visserligen S höga, med jemna sommarvärmen påskyndar me hvarje dag sädens mognad, under det å andra sidan den ofta inträffande nederbörden varit hin: drande för höskördens inbergning, hvilken ock ännu ej är afslutad häromkring. Landtmannen motser fortfarande god skörd, under vilkor att denna väderlek under några veckor får råda och nattfroster uteblifva. Piteå den 24 Aug.: En och annan natt har under sista veckan vasit ganska kall och frost varit synlig på flere ställen. Huruvida den gjort någon betydlig skada är oss ännu obekant. —Atttrnn — Kongressen af sällskapet för slafveriets afskaffande höll den 27 dennes sin andra sammankomst, för hvilken vi här i korthet redogöra efter en korrespondens till Kölnische Zeitung: Sammankomsten öppnades med några korta ord af Laboulaye. Den förste talaren var den berömde negervännen William Lloyd Garrisson, hvilken, såsom bekant är, gjort så oerhörda bemödanden för slafveriets afskaffande. Han helsades med ofantligt bifall, då han besteg talaretribunen. Han begagnade det engelska språket och yttrade sig mycket utförligt om sättet att af frigifna slafvar göra goda medborgare. En annan amerikanare steg nu upp bland församlingen för att tala i samma ämne, utan att ha erhållit ordet af ordföranden. Men som hans föredrag var högst intressant, så lät Laboulaye honom behålla ordet och gaf till och med sjelf genom handklappningar sitt bifall tillkänna. Efter honom uppträdde furst de Croy, hertigens af Broglie son. Korrespondenten beskrifver denne såsom en temligen löjlig figur. Under det han talade — så berättas det — dansade har oupphörligt bakom sin stol, och när man applåderade honom, tog han sig en klunk vatten. Fursten urskuldade att börja med sin far, hertigen af Broglie, för det han icke kunnat komma, och ordade derefter vidt och bredt om de förtjenster, denne inlagt i afseende på slafveriets afskaffande. Redan för 34 år sedan hade han yrkat detta i pärskammaren. Sedermera hade de tre folk, som gå i spetsen för sivilisationen, nemligen England, Amerika och Frankrike, tagit saken om hand och lyckligen 2enomdrifvit den. Men slutligen visade prinsen ig såsom äkta fransman, då han påstod att Amer ika hade afskaftat slafveriet af patriotism, Engand af nyttighetsskäl, men Frankrike af humanitet. Amerikanaren Alfred Bakner erhöll härfter ordet. Han yttrade, att den första americanska revolutionen hade befriat Amerika, den ndra, d. v. 8. det sista kriget, slafvarne. Efter 3akner uppträdde en intressant persenlighet, nemigen general Dubois från San Domingo. Han ir mulatt och omkring 40 år gammal. Hans uteendeär, oaktadt den gula ansigtsfärgen, mycket imponerande. Han talade om ställningen i itt fädernesland och genomgick dess historia. Tan råkade i eld och låga, talande med yttersta iflighet, och när han i bjerta färger målade de srymheter, till hvilka fransmännen gjort sig skylliga mot negrerna på Hayti, blef han utom sig, ans ögon sprutade eld, och ehuru han nu icke rar med i dessa fasansfulla uppträden, såg det tt ögonblick ut, som om han ville genombryta Ie skrankor, hvilka civilisationen dragit omkring ionom, och bete sig på samma sätt som hans örfäder, om hvilka han berättade, huru de blifil heriar öfver fransmännen. Han skildrade örst det spanska väldet på ön; men derefter ommo fransmännen, hvilka (här sågo de närarande fransmännen förläcna ut) voro så intagna f begär efter guld, att de uppträdde såsom riktiga annibaler mot negrerna. Han beskrifver i högsta änförelse den strid, negrerna vågade för sin frihet, uru de nakna och utan vapen störtade sig mot e franska kanonerna, togo dem och riktade dem ot sina plågoandar. Fransmännen hade blifvit å förbluffade, att de knappt visste, om de hade tt göra med menskliga varelser eller med heletets invånare. Strömmar af blod, tusentals renniskolif hade striden kostat, och två år seare måste de efter att ha slagit fransmännen srnya den mot engelsmännen. Här afbryter en generalen och klandrar, att så mycket blod tgjutits, men han svarar, att det går till alldes på samma sätt i Europa, endast med den kilnaden, att man der klädd och icke naken törtar sig på sina fiender. Efter dessa strider ade man måst konstituera sig. Hanslandsmän ade derefter allt mer och mer utvecklat sig och tgjorde nu en sund stat. Den hemsöktes väl vårt af revolutioner; men dessa bevisa just dess raft. Man mäste glädja sig öfver, att resultatafnegeremancipationen på Hayti varit så lyckgt, ty i annat fall vore det verk, hvaråt konressen i dag egnade sig, alldeles gagnlöst. Förumlingen beslöt härpå följande tacksägelser: Il amerikanarne för slafveriets afskaftande, tilll! ssarne för lifegenskapens afskaffande, till Lin: pIns enka, till de resande i Afrika för deras beödanden att uppsöka orsakerna till slafveriet, Il pressen för hennes understöd, till franska reringen för tillåtelsen att hålla kongressen il aris, till hertigen af Broglie för hans många l: ch långvariga bemödanden till sakens befrämnde, samt slutligen till komitn, som sammanlat kongressen. Härefter höllos ännu flera l, redrag, bland-andra af Massy, den engelska omitens ordförande, af Waller, Livingstones ! skamrat, och af fem amerikanare, bland dem I efter det sista kriget emanciperad mulatt vid mn Mariin. Denne sistnämnde talade utmärkt I och förstod att alldeles efter behag göra förmlingen allvarligt eller gladt stämd. Laboulaye rklarade härefter kongressen afslutad. —B Länsstyrelsernas andra årsväxtberåttelser, Söädermanlands län.