Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 3

PER Nv RB ve UTRIKES SPANIEN. Saragossa i insurgenternas händer. Seger vid Ayerbe öfver de kungliga trupperna. Dagens nyhet, skrifves det från Paris den 25 till Kölniscehe Zeitung, är BSaragossas och dess garnisons öfvergång till insurgenterna. I dog på morgonen iogick första underrättelsen härom till Olozaga från den lilla pyreneiska badorten Bagneres de Bi garre och har sedermera bekräftats af två andra depescher. Förloppet dervid var följande: Den 22 hade vid Linas, i närheten af etaden Ayerbe, en blodig strid förefallit emellan de kungliga trupperna och den insurgentkolonn, som från Anzo befann sig på marsch mot Saragossa. Ayerbe ligzer midt på vägen emellan Anzo och Saragossa. Här stupade Narvaez systerson, general Manzo de Zuniga och dennes gon. D.n officiella Bolletino de Saragossa berättar sjelf denne generals död och anger truppernas förlust i döda til 3 officerare och 15 man; 26 hade blifvit sårade och 16 saknades. Man kan derför antega att den verkliga förlusten varit vida större. Då nu de slagna trupperna återvände till Saragossa, reste gi folket under ropet: Lefve friheten! Generalkaptenen gaf då befallning att skingra massorna, och då folket ej ville efterkomma uppmanivgen att ätskiljas, kommenderade han: Fyr! Men soldaterna, som blott tycktes ha afvaktat detta ögonblick, vägrade ett utföra kommandot, ropade äfven ä sin sida: Lefve friheten! gingo öfver till folket och förklarade sig för insurrektiooen. Man kan taga för gifvet att denna bändelse ställer resningens fremgårg för den närmaste tiden utom allt tvifvel, och att truppernas trohet, en gång skaksd, äfven i de andra regementena ej skall synnerligt länge vara att lita å. Åfven de under Contreras stående iosurgenterna befinna sig i raskt framåt. ryckande, då de, enligt en officiel uppgift, vid Hosta del Ree, i närheten af den lilla staden Trem heft en skarp strid med de kungliga trupperna. Ena annan Pariskorrespondent skrifver till samma tidning: De franska officiösa tidningarne, som alla mer eller mindre stå under inflytande af den bärvarande spanska beskickningen, försäkra visserligen ännu, att insurgentskarorna äro i full upplösning, men Monviteur du Soir iakttager en betecknande tystnad. Men med dessa undantag öfverensstämma alla berättelser deruti ett de kungliga trupperna i Arragonien blifvit illa medfarna. Enligt en depesch från 5aragossa blef regementet Navarra nästan helt och håilet upprifvet, medan andra berättelser förmäla, att insurgenterna-i grund slagit de trupper, som under befäl af general Manzo de Zuniga anryckte från Madrid. 300 kungliga soldater, deribland den nämnde generalen blefvo på platsen. Under striden gick en del af trupperna öfver till insur genterna. Dessa segrar ha gifvit insurgenterna nytt mod, och man väntar hvarje ögonblick erhälla underrättelse om att Valencia och Barceiona gifvit sig. Det är fullkomligt ogrundadt att general Pierrad, som står i spetsen för en betydande insurgentskara, gått öfver på franska området. Den insurgentchef, som fransmännen bemäktigat sig, är hans bror, öfverste Pierrad. General Pierrad opererar i Estremadura, der han blifvit med stor entusiasm mottagen. Denna provins genomströfvas af ännu andra skaror, som dagligen erhålla nya förstärkningar. Prim sjelf opererar i Catalonien. En del at de trupper, som skickats emot honom, ha gått öfver till honom. General Contreras befinner sig ännu alltjemt i Arandalen, hvilken, till och med efter officiella berättelser, befinner sig i full resning. Öfverste Lagunero står med sina trupper i hjertat af Catalonien och Milans de Bosch i Lampardan. Den sednare har slagit de kungliga trupperna i närheten af Reus och tvungit dem att, sedan de förlorat ett stort antal döda, söka sin tillflykt i den sistnämnda staden. — Drottningen befinner sig i La Granja, der hon nyss haft missfall. Stor förskräckelse skall råda derstädes. Man håller allt i beredskap för en flykt till kusten as Asturien eller Andalusien. Det berättas att insurgenterna ha för afsigt att utropa hertigen af Montpensier till konung af Spanien? Iosurrektionen börjar antaga allt bestämdare konturer. Insurgenterna röra sig på två sidor af en triangel, hvars bas är Ebro och jernvägen från Tortosa öfver Saragossa till Logrono. På den mot Pyreneerna vända sida af denna triangel egde den 22 Augusti de första vigtigare striderna rum, den ena i Aran., den andra i Anzo-dalen. De officiella depescherna skildra Contreras såsom stadd på flykten; han bade, heter det, der visat sig vid Viella i Arandelen och blifvit förföljd till Sort. Man tyckes i M: drid ej ha någon sving om att detta ej äre: flykt, utan ett fromryckande. Insurgenterna från Anzo, således från nordvestra hörnet af Arregonien, togo vägen öfver Sierra de