Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 2

irömmar; de hade förbytt sig i allvarsamna funderingar öfver Tottys nya hatt och Rosys helgdagsklädning, då hon sent på sftermiddagen kom bem, gående genom varken, der en hel skara vackra damer långsamt promenerade och ståtliga unga herrar ringo af och an, seende efter vagnarne och barasollerna och efter sina bekanta. Träd, sräg och blommor voro ännu gröna och i sin högtidsdrägt, och den vackra ljusa eommaraftonen var full af mild svalka och ljuflighet för dem som kunde dröja ute och njuta deraf. Catherine var förtjust i den behagliga och friske luften och barnsligt road af att se på folket, men hon tänkte stt det var bättre attundvika trängseln, och vände just af från stora vägen genom en af parkens små jerngrindar, då hon hefann sig ansigte mot ansigte med Dick Butler, som kom gående med ett par af sina vänner, Han helsade i förbigående och miss George besvarade blygt hans helsning. Hvem var det der?? frågade Beamish sin vän. Jag känn:r henne ej.? Mr Beamish skulle likväl göra hennes bekantskap, ty tidigt andra morgonen kom en biljett till Dick, ifrån mrs Butler och af följande innehåll: PMin bästa Richard! Jag är mycket ledsen att jag inte kan komma i dag, men din ant och flickorna skola med största nöje nfinna sig. Barnen förklara att du skulle oli mycket missnöjd i fall de uteblefvo, men ag är rädd att de bli ostyriga. Får jag kicka miss George med för att hålla ordning på dem? — Jag fruktar att deras syter ej förmår göra det. Din allid tillgifaa S. Butler.? P, S. Vilja icke du och mr Beamish rara så goda och helsa på oss i afton och åka nögra vänner??