Aftonbladet – 29 augusti 1867, sida 2

var emedan hon var en fattig guvernant, som hona måste sakna detta; hon visste icke då att åt ingen — hyarken åt guvernanter eller pupiller eller föräldrar — skänkes denna odelade sympati, hvarefter så många — åtminstone qvinnor — i bela sitt lif gå omkring och söka. Oaktadt denna. nedslående sanning tillbragte vår lilla Catherine dock i dag en lycklig timma i det tråkiga skolrummet, ty hon hade i sin hand en deltagande vän som kan glädja sorgsna hjertan och förstör hvad som felas dem, en mäktig trollkar! som med sina besvärjelser kan frigöra den trötta anden från hvardagslifvets bojor, åtminstone för en stund. Det var den bok hon nu öppnade, Tennysons Idylls of Kings. Hon läste och förtrollningen började strax. Det ruskiga skolrummet försvann för hen nes inre öga, och med det alla bekymmel och ledsamma tankar. I stället såg hon kung Arthur sitta i sin höga sal och hålla hof i Caörleon, vid stranden af Usk. Hon såg prins Geraint komma utur sjumila skog och rida öfver bergsryggen, der hans gestalt ett ögonbliek afteckpade sig mot den klarblå himmelen. Honsåg den lilla star den glimma djupt ned i dalen, såg det stolta fästet och aet förfallna slottet, allt under det någon sjöng der nere på gården — det lät som fågelqvitter — den gamla sånoen: ?Lycka, vänd ditt hjul omkring! Vår skatt är liten men vårt hjerta stort!? Catherine läste vidare; hon följde med Enid, som red framför henne, klädd i sin urblekta sidenklädning, följde med genom mark och skog, genom kärr och snår, genom slott och borgar och åter ut på öppen mark, der spöklika figurer kastade sig öfver prins Geraint — den falske Daorm och Edvyn och den . vilde Limours