Aftonbladet – 27 augusti 1867, sida 3

— Ur ett bref från Warberg. Den 19 dennes var societeten mahgrannt samlad på en enkel kollation för härvarande norrmän, bland hvilkas antal befunnos stiftsamtman Vogt, generalmajor Irgens, höiesteretsassessor Saxlund, professor Aschehong, storthingsmand Ueland m. fl. Sedan tå blifvit serveradt framsattes bålar, hvarefter kammarherren major Ribbing höjde ett letve för härvarande norska män och deras fruar. För skålen tackade stiftsamtman Vogt, efter hvilken professor Böttiger framträdde och uppläste verser för Norge samt i ett längre, med spänd uppmärksamhet afhördt, föredrag talade om familjelifvet i Norge, uti hvilket umgänget med härvarande norska familjer tillåtit talaren att blicka in. Hela föredraget andades det talaren egna, milda behag, och man såg på damernas tårade ögon, att skalden, som vanligt, förstått att träffa hjertats strängar. Professor Aschehoug uppträdde nu, Talaren yttrade, att han väl fann det svårt att uppträda efter den föregående talaren; men han finge säga med fågeln, att kunde han ej sjunga, så ville han qvittra, och han kände sig så Nifligt berörd af professor Böttigers tal, att han måste tacka derför. Sedan talaren härefter i ett humoristiskt föredrag skildrat toffelns betydelse såsom ett civilisationens verktyg, slutade han med att i allvarliga och gripande ordalag föreslå en skål för qvinnan, såsom varande den, åt hvilken uppgiften vore förvarad, att med sin milda hand fastare anknyta de band, med hvilka Sverge och Norge voro fästade vid hvarandra. Professor Svedelius och storthingsmand Ueland talade härefter, den förre för Nordens framtid och den sednare för föreningen; och justitierådet Berg afslöt festen med ett gnistrande qvickt,