Aftonbladet – 27 augusti 1867, sida 2

lik en guvernant. Men rummet der hon vistas, ser ut som ett skolruwa, med kartor på väggarne, ylletyg på soffan och skrynkiga kattunsgardiner för fönstren, I bokskåpet stå några böcker i brunt pappband; på bordet ligger en urblekt duk och derpå står ett nedb äckadt skriftyg. Bläckplumpar ser man för öfiigt öfverallt, i böckerna, på stolarna, under bordet och till och med i taket der den fintlige Algy med ett blåsrör lyckats skrifva sina initialer tillika med miss Cornelia Bouchons, den förra guvernantens; bläckplumpar visa sig också på barnens fingrar och armbågar, på Sarahs näsa och öfver Augustas temabok; blott miss George synes hafva undgått epidemien. Der sitter hon, rundkindad och svartögd, stackars liten. Hon ömsom skrattar och bannar och ser ofta alldeles förtvifiad ut, då hon kastar bedjande blickar än på Augusta, än på Algy eller Lydia, allt efter behof. Lilla Sarah är alltid snäll och gör henne sällan besvär, men de andra tre äro tanklösa och ofta brydsamma nog. Guvernanten är ocksä bra ung och tankös, för sin ålder och alldeles olämplig ör sin befattning. I dag äro barnen ock;å särdeles yra och svåra att reda sig med. En tant från utlandet, nyss kommen och åtföljd af en fransk kammarpiga och en massa stora grå kappsäckar; en tant med in sypåse full af, chokoladekonfekt, med riserade lockar och franska halfstöflar och n så lustig hatt; helsningar, omfamningar, itflygter och bjudningar föreslagna; Dick med en rensel på ryggen; gästrummet iordiingstäldt, middagsbjudning jRROTEon, opean om torsdag, Augusta och Lydia klädda sina Aftondrägter vid frukostbordet — allt detta var mycket mer än eom behöfdes för att göra de ostyriga barnen ännu ostytigare