Aftonbladet – 27 augusti 1867, sida 2

virrad, stundom sorgsen och stundom glad och lycklig också, ty hon är ung och hal ett godt och gladt lynne. Man kan se det alltsammans i bennes runda ansigte, som klarnar, mulnar, småler och ändrar uttryck många gånger om dagen. Hon uppfångar en och tnnan skymt af det paradis jag nyss beskrifvit, då hon springer upp och ned för rapporna, förföljande den odygdiga, envisa Augusta, eller den lilla tröga Sarah eller den vårdslösa Lydia, som har tappat sin bok, sitt förkläde, sin näsduk, eller Algernon, vars lif hänger på en skinnrem, då han med itt bälte binder sig fast vid ledstången i rappan och än lutar sig deröfver med halfva roppen, än glider utföre den med blixtens hastighet. CSå barnen larma deruppe, äger tanten vid skrifbordet i salongen. Den unga herrn som stod framför kaminen ;ppnar just dörren i detsamma guvernanten prioger utför trappan efter Algy; hon får att i den ostyrige gossen och för honom ången till skolrummet deruppe, der hon jelf, under titel af styrande, också är fånsen. I denna lilla Bastilj, från hvars fönter det är omöjligt att hoppa ned, ty de vetta utåt gator och gårdar djupt nedanför, ler hästar och kuskar oupphörligt gå fram eh åter, bibehålles ännu det gamla skräckstemet med ensligt fängelse och pinligt hör (historie, geografi, så kallas pinoedskapen här), och i en hemlighetsfull bok nekrifves alla brott och synder. Tunga böer antagas ådömda; oafbruten tysinad och brottslig lydnad fordras. Men allt detta r dock blott teorier, praxis är helt annorunda, ty sedan miss George började sitt egemente bafva fångarne gjort uppror och ått öfverhanden. Miss George sitter der id bordet med sitt arbete i handen och ser nycket söt och glad ut och alldeles icke