bonininisiasn nns — Om sjukvårdsföreningarne. (Efter en fransk tidning.) Om transporten af särade militärer. I det ögonblick då armåernas reorganisation hör till ordningen för dagen, är frågan om värden af sårade militärer utan gensägelse en af de intressantaste och mest behjertansvärda. På samma gang snillrika män anstränga sina hjernor med uppfinningar af maskiner som såra och döda med större säkerhet och hastighet, tillhör det andra, mindre sillrika, men mera menskliga, att uppfinna medel till anskaffande ar snar bjelp och till mildrande af lidandet och plågorna tör krigets offer samt att såvidt möjligt är söka bringa medlen för skydd och liudring till jemnhöjd med törstörelsemedlen. Sådant är det mäl hvartill krigsstyrelserna och sjukvårdsforeningarne böra strätva. Med anledmng harat är det at vigt att kasta en återblick på den roll det tillkommer dessa föreningar att utföra. Armåns läkarekår har gifvit så talrika bevis på sin skicklighet, sitt nit och sin sjelfförsaelse; en vältortjent hyllning har vid så mänga tillsällen hemburits densamma af kamrarne i deras förhandlingar, af högste vbefälhatvarne genom dagorder, atr vi icke anse nödigt biloga nägonting till dessa värdetulla och opartiska vittnesbörd Men oaktadt sina nästan till det otroliga gränsande bemödanden, blir läkarepersonalen merändels otillräcklig; den är nödsakad åuölja armens rörelser och kan töljaktligen till de särades undunförande och vård endast qvarlemna ett alltför ringa amtal läkare; det är under sådana förhållanden sjukvärdstöreningarne uppträda från bada partierna — Deras atsigt är alitså icke att undantränga fältläkarne, och iängt ifrån att lägga hinder 1 vägen för deras verksamhet, äro de ämnade att bistå och underlätta densamma; men för att kunna fylla denna anspråklösa roll är det al vigt att de förbindelser som böra ega rum mellan högste befälhafvarne och föreningarnes medlemmar, bestämmas genom särskilda reglementen: ändamålet med de internationella sammanträden som i Augusti månad skola öppnas, kominer att blifva fastställandet at de allmänna grundreglor, enligt hvilka sjukvårdsföreningarnes åligganden skola ordnas. I närvarande stund hafva dess afdelningar, under ordförandeskap af baron Mundy, grefve Serurier och grefve Breda, börjat sina förberedande arbeten. För att på ett ännu mera slående sätt tydliggöra behofvet af det hädanefter oumbärliga biträdet dessa föreningar, vilja vi med fara att beskyilas för omsägmng, framlägga ett redan många gångar användt exempel: en stor träftning eger rum; tack vare de nya vapnens fulländning stanna tio å femtontusen man på slagfältet. Den besegrade armån retirerar utan att hinna undanskafla sina särade, den segrande armån förföljer den, medförande större delen af sin läkarekår, som nödgats ötveranstränga sig för att hinna meddela de första omsorgerna. Hvad öde träffar då för det mesta dessa ötvergifna sårade, utan att man dock egentligen kan anklaga nåon. Det är onödigt att uppdra en för menniskofjertat så upprörande tafla. Krigets följder äro oundvikliga. Efter bemyndigande af högste befälhafvarne och sedan de stält sig till öfverfältläkarens och intendentens förfogande, bortföra sjukvårdsföreningarne, som äro försedda med en lätt materiel, de sårade, hvilka ieke kunnat erhålla någon hjeip, samt egna dem de första omsorgerna, utan afseende på hvilken nation de tillhöra, och alldenstund materielen, tack vare den internationella utställningens raktiska resultater, är unefär densamma för åda armeernas föreningar, Fanna dessa ömsesidigt och broderligt bistå hvarandra . . Men på det sjukvårdsföreningarne måtte vara organiserade, när en sådan dag inträffar, måste de göra sina förberedelser under fredstiden: krigets utbrott blir härigenom hvarken påskyndadt eller fördröjdt; men om krig verkligen skulle komma att ega rum, äro föreningarne redo att mildra dess fasor! Om man låter den skenfagra förevändningen att icke uppmuntra kriget afhålla sig från att medverka till föreninarnes iståndsättande förrän krig utbrutit, blir det ör sent i följd af förstörelsemedlens dagligen tilltagande mångfald och fulländning; krigen äro hastigt. öfvergående, oeh när den mäktiga rörelse, som vid dylika tillfällen aldrig uteblir, uppenbarar sig, är det för sent att hinna organisera sig! Må vi alltså i tid organisera oss! Räddningssällskaperna afvakta icke orkanens utbrott för att begynna tänka på byggandet af båtar; deras materiel framkallar icke stormen! Frågan om de sårades transport är al en vigt. som icke kan undfalla någon. Den stöder sig på vetenskaplig, administrativ och framförallt på menniskvälskande grund; i kraft af den i Europa antagna obligatoriska krigstjenstskyldigheten intresserar den hvar och en samt klägger krigs styrelserna heliga förbindelser. Hvem har icke en vän eller en anförvandt i armn? När man betänker de oändliga försigtighetsmått, den ån gest, som åtföljer blotta tanken på att flytta en sårad, omgifven af sin familjs omsorger, och derefter öfvergår till föreställniogen om det lidande och de grymma plågor, för hvilka en sårad vän är utsatt då han, med lemmarne krossade, upp: fyftes af. ofta ovana händer och två eller tre gånger nödgas förändra ställning innan han fram: kommer till ambulansen, merändels på åkdon utan fjedrar, skall man Jätt fatta det ofantliga intresse, som hvilar på denna af menniskokärle ken förestafvade fråga; man skall fatta haura if riga krigestyrelserna och sjukvårdsföreningarne måste vara att framkalla hvarje förbättring, som nr me Am mt 3