Aftonbladet – 26 augusti 1867, sida 2

en krökning af vägen kunde Dick se ännu en skymt af Petitport, som lyste med sina hvita hus i morgonsgoleps sken Sedan gick resan fortare och de höga tornen af domkyrkan i Bayeux höjde sig snart öfver slätten. Butler såg sig ävnu-många gånger om, men kunde ej mera se byn bland bergen. Hvad var det som med en så underbar makt band hans sinne vid denna lilla vrå af verlden? frågade khan sig sjelf. Alskade han trakten för dess egen skull, eller för deras skull, som bodde der? Men nu skramlade och skakade diligensen fram öfver gatorna i Bayeux, och det var utan nytta att göra sig flera frågor. ?Min herre?, sade madame Binaud högtidligt, då. hon: och hennes vän skulle stiga ur, jag har den äran att önska er en lycklig resa !? Farväl, mina herrar!? sade madame Nicholas muntert, medan m, Fontaine vareamt plockade ur vagnen damernas paralyer och korgar och ett par träskor, tillhörande madame Binaud. Mären sjelf steg af vid bankiten8 hus. Det var försedt med en gammaldags inkörsport, som ledde till en solig öde gård. Mären stod i porten. Han samlade sina tankar till ett ömt farväl. ?Min bäste vän, lycklig resa! sade han på bruten engelska, då diligensen åter satte sig i rörelse. M. Fontaine uträttade sina affärer och skakades åter i aftonens diligens, på hemvägen till Petitport, i sällskap med madafne Binaud och madame Nicholas, som nu hade sålt sina persikor. Han är rätt. bygglig, den lille engelsmannen?, sade madame Nicholas. ?Engelsman eller tysk — det är ju alldeles detsamma, är det icke, m. Fontaine? (Forts.)