Aftonbladet – 26 augusti 1867, sida 2

oick långsamt åt motsatt håll. En half timma sednare upphann honom madame Michaud i sin gigg och bjöd honom att åka ett stycke, hvilket han dock afslog. Vägen gör en skarp krökning ungefär på en half fjerdingsvägs afstånd från slottet och Dick kunde se att fönstren redan voro opplysta. Han kunde också se ett ljus långt bort på slätten, stråla fram genom dunkjore skuggor. Hade Reine hunnit hem? tänkte han. Var det spiselelden som lyste genom den öppna dörren, eller lampan som stod i fönstret till tecken för Dominique och farfar? att aftonmåltiden vår färdig? Det är rätt så godt att jag reser i morgon, tänkte Dick ännu en gäng. Det var nästan alldeles mörkt då han kom till jerngrindarne utanför slottet Tracy, der hans middag stod färdig och hans franska slägtingar väntade på honom. De sutto derute på terrassen, både tanter och kusiner, njutande af hafsluften, skarp som den var. Engelska damer skulle hafva svept sig i koppor och hufvor, eller samlat sig cmkring brasan i den stora otapetserade salonger, på en efton som denna; men i Frankrike är man i allmänhet mindre frusen och försigtig mot kölden, och ej heller tihnes någon farlig smygande fuktighet i den friske torra lnften i Normandiet, icke några dolda faror, Som -Hös oss. I afton voro fönstren i vindskuporca, i tornet och många af fönstren i bottenvåningen klart upplysta. Det gamla slottet såg vänligare och trefligare ut nu än vid dagsljus, då, för engelska ögon åtminstone ett visst förfall var tydligt. De resande från Bayeux och andra som om aftonen passerade slottet sedan lamporna voro tända märkte de upplysta fönstren och funderade smått — som man gör då man ser spår af boningar