Aftonbladet – 24 augusti 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Domstolsscen 1 Paris. Den lille Lamaryacs husbonde, en etuifabrikant, hade en olycklig id, då -han gaf honom tillåtelse att den G Juni besöka revyn. Följden häraf blef den halfvuxne ynglingens inställelse för polisdomstolen, anklagad för stöld af tre lorgnetter. Presidenten ; Nå, hur är det? Icke sannt, nu kan du gråta. N Den anklagade (snyftande): Jag, jag skall aldrig mera göra så, visst inte, hr ordförande. Pres.: Ja, det förstås; men det var i alla fall orätt att göra så. Den ankl.: Det var ändå bara för att bättre kunna se kejsaren af Ryssland. -Pres.: Din husbonde hade gifvit dig tillåtelse... Den ankl.: Ja, att gå på revyn och ge czaren. Pres.: Nåväl, kunde du icke göra detta utan att stjäla? Den ankl.: Ack jo, men det var bara en lorgncett, hr ordförande. Pres.: Tre lorgnetter, min gosse! Och dem stal du ur basaren vid Louvregatan. Hvad skulle du med dessa lorgnetter ? Den unkl.: (gråtande): Jag har ju sagt det, för att bättre kunna se kejsaren af Ryssland. Pres.: Behöfver man då tre lorgnetter till det? Den ankl.: Jag skulle ju också se kungen at Preussen och så var det ännu en kung. Pres.: Var icke en lorgnett tillräcklig? Den ankl.: Jag trodde jag skulle se tre personer bättre med tre lorgnetter. Pres.: Du tycks dock hafva ganska goda ögon; (till gossens fader, som är närvarande) är han närsynt ? Fadern: Nej, hr ordförande. Pres.: Hade du kamrater med dig? Den ankl.: Ack nej, jag var alldeles ensam, Pres,: Det är mycket illa att så tidigt börja stjäla (gossen snyftarj. Om man toge din roc! från dig hvad skulle du då säga? (djup tystnad): Nå hör du icke, hvad skulle du säga? (ännu tyst). Nå, så svara då, pojke, hvad skulle du säga om någon stal t. ex. din mössa ifrån dig? Den ankl.: (mycket energiskt): Jag skulle be pappa köpa mig en annan (skallande skratt). — De böra nöja sig med busmanskost. Under en het sommar, då flugorna voro särdeles besvärliga, skulle en bondgubbe bege sig in till staden och hade redan satt sig upp i kärran, då hustrun ropade: Kors, kära Anders, så när hade jag glömt det nödvändigaste: du får gåin på : apoteket, min gubbe, och köpa för en tolfskilling flugemat?. — ?Ne ej, genmälte Anders, djeklar i mej om jag de gör. Villinte de uschle flugerna hålla te godo med den maten, som vi ha att ge dom, så kan de göra hvilket de vill.4