Aftonbladet – 23 augusti 1867, sida 3

Vor en gatujernvag samti Kkorpana och troötI toirer. j ast Stjernfall och kometer. Vid början af innevarande år har den vetenskapliga verlden fått del af en utomorI dentlig astronomisk nyhet, nemligen den om ett par kometers nära frändskap med de bekanta stjernfallssvärmarne i Augusti och November. Man har för denna upptäckt att tacka Schiaparelli, en itsliensk astronom och föreståndare för Brea-observatoriet i Milano. Med förutsättning att Augusti-svärmens stjer nor, antingen de ega en bestämd omloppstid eller icke, åtminstone nalkas solen och åter aflägsna sig från henne samti det hänseendet ega någon likhet med kometer, samlade Schiaparelli alla åtkomliga uppgifter angående denna svärm — äldre säväl som nyare — och beräknade efter dem svärmene elementer, betraktade såsom paraboliska, det vill säga utan afseende på om samma svärm kunde komma till solen flere gånger än en, eller om den som en gång nalkats henne och svängt om kring henne ilade oåterkalleligt bort i rymden. De flesta kometer, hvilkas rörelser kunnat underkastas beräkning, hafva blott befunnits ega paraboliska elementer. Med registren öfver de många sådana jemförde Schiaparelli sina stjernfalls elementer, och fann att de som blifvit beräknade för 1862 års stora komet voro så lika hans stjernfalls-elementer för Augustisvärmen, att han ansåg sig böra offentlig göra sin beräkning, jemte en annan, som han anställt öfver November-svärmen. Det skedde genom Secchis meteorologiska bulletin från Collegio Romano, den 31 Dec. 1866. Oberoende af elementrubrikernas skenbart lärda utseende, är det lätt för hvem som helst att jemföra sjelfva sifteruppgifterna, och vi tveka derföre ej att införa sammanställningen här: Stjernfallsvärmen Kometen i Augusti. 1862. Banans lutning. 64 3 66 25 . 138 16 137? 27 343? 28 344? 41 0,9643 0,9626 Periheliipassagen. ug. 10,73 Aug. 22,9 Rörelseriktningen ............ retrograd. retrograd. Det är otänkbart att denna stora elementaröfverensstämmelse skulle kunna vara tillfällig och vetydelselös. Vid franska vetenskapsakademiens sammankomst den 21 påföljande Januari, höll Le Verrier ett föredrag öfver stjernfallen, hvarvid han behandlade November-svärmen, hvilken under sistlidet är uppträdt med så utomordentlig glans, att man deref föranledts till jemförelser mellan det årets och en mängd föregående års Novembersvärmar, och kommit till den slutsatsen att November-svärmen är periodisk och återkommer talrikast omkring hvart 33:e år. Denna periodieitet har gifvit tillfälle att antaga elliptiska elementer för November-svärmen. Till uppgiften härom fogade Le Verrier i sitt föredrag ätskilliga teoretiska betraktelser, men utan att nämna Schiaparelli eller dennes jemförelser. A sin sida fullföljde Schiaparelli hvad han börjat, och utsträckte sina sammanställningar äfven till November-svärmen. Då denne tått elliptiska elementer, men kometer med sådana äro jemförelsevis ganska få, så var härvid icke mycket att välja på; men Schiaparelli lyckades emellertid; ban fann att en helt ny komet, som visat sig samma år som den stora November-svärmen, nemligen den af Tempel år 1866 upptäckta stora kometen, var den som söktes. Nedanstående sammanställning visar likheten ögonskenligt: Stjernfallssvärmen Tempels komet i November, Banans lutning — 14 år 17 18 Den uppstigande nodens longitud — 51 18 51 2Ww Perihelii afstånd 8,989000 0,97652 Ellipsens stora halfaxel........... 10,34017 10,32479 Excentricite.en... — 0,904354 0,905420 Omloppstiden..... 33,25 33,18 Körelseriktningen retrograd. retrograd. Schiaparellis upptäckt af öfverensstämmelser emellan stjerofallssvärmar och kometer är utan tvifvel en ibland de vigtigaste, som naturkunskapen nyligen gjort; och man inser lätt slutföljderna deraf, då en mängd i meteorstenar upplösta stjernfall försett våra museer med handgripliga profstycken af dessa genom jordens tyngdkraft ur stjernfallsrymden nedryckta massor, hvilka — efter hvad Schiaparelli nu visat — äfven kunna vara profstyeken ifrån kometer. Vi kunna ej afsluta denna uppsats utan att erinra om någontiog, som mången härstädes ännu torde minnas, nemligen dr P. A. Siljeströms föredrag hos La Croix i Stockholm 1858, med anledning af Donatis stora komet. Dr Siljeström förklarade då, på ovtiska och fysiska grunder, att kometerna sannolikast vore rymden kringsväfvunde stenskaror. Det var en teori blott, af den sven ske naturforskaren ; men som den italienske nu, 9 år efteråt, förlänat den mest lysande be :räftelse genom de facta han sammanställt. or annan