Aftonbladet – 23 augusti 1867, sida 2

hans affärer blefvo invecklade, icke genom dåliga streck, och derför hände det sig att gamle Butler betalade och betalade gång på gång, och predikade litet, och grälade mycket och erbjöd sin brorson ordentlig sysselsättning?; men Dick ville ej ha någon ordentlig sysselsättning, ville icke blifva bjelpt, ville icke blifva ond och gräla; det tycktes vera alldeles fåfängt att försöka erbålla något inflytande öfver honom. Om dina mälningar vore så mycket värda som lärftet du suddar pedt, sade onkeln ibland, 4skulle jag bara vara tacksam för att du ej sysselsatte dig med något sämre; men se nu bara på den der qvinnan som är alldeles gredelin i St och står och biter i en apelsin — skåll det vara vackert? Jag står inte ut med de der dårskaperna. Förlåt — — voro sir Joshua, Lawrence, Gainsborough och Romney före eller efter Rafael? Och kunde de måla en vacker qvinna, eller kunde de det icke?? De kunde måla på sitt vis?, brukade Dick svara, vricsnde sina mustascher, och jog förstår troligen bättre att uppskatta dem, än ni, onkel. Ni har icke fäst min artikel i Art Review, ser jag.? Och så kunde dessa båda dieputera i ett par timmars tid, efter denna inledning. Alltsammans slutade deck med att Dick gick sin egen väg, förslösade sin tid, försummade hvarje tillfälle till uppkomst?, återtog gamla arbeten som han syntes hafva kagetat bort och stiftade vänskap med hvem som helst, med mörkrets eller ljusets barn, allt som det kunde falla sig. Också ou, dä han spatserade på vägen till Tracy, elsade och helsades han af nästan alla han mötte; glada, vänliga bondqvinnor, vid männens eller fästmänpens sida, skrattade och nickade åt honom, när