a sparre till rätten ingifna. I den af hr Silfver. h I sparre först uttagna stamning voro endast 4 per svner kallade och stämde. Hr Siltversparre å sin sida bestred målens hand: läggande i ett sammanhang samt ansåg br Regn: -holm obehörig awt väcka åtal af denna beskaf fenhet, till genmäle hvaraf hr Regnholm åbe:opade k. förordningen den 21 Mars 1844, med stöd ; Jaf hvilken han trodde en hvar och följaktligen äfven sig berättigad väcka sådant åtal och erhålla sig tillkommande andel i böterna. Närvarande svarandeparter instämde i hr Regnholms yrkande, hr Wendtland särskildt anföran,Ide, att i de uttagna stämningarne yrkades ansvar å de tilltalade efter samma lagrum, samt att den istämuingarne åberopade förordningen tillade angifvaren hälften i möjligen ådömda böter. Deraf blefve den naturliga följden att den af kä randena, som först af begär etter böterna uppI trädt och hos domstolen väckt åtal. borde komma i åtnjutande af bötesandelen. I båda målen kunde svarandena ej särskildt dömas, och i följd häraf ansåg hr Wendtland att målen borde i ett Isammanhang behandlas. Hr Silfversparre bestred fortfarande hr RegnI holms behörighet att föra talan, hvarefter parterna fingo afträda, medan domstolen öfverlade Ttill beslut. För dem åter inkallade, och sedan hr Regnholm tillfrågats, om han hos hr Silfversparre angifvit någon eller några af de tilltalade, hvartill hr Regnholm svarade nej, förklarande, latt han gjort angifvelsen hos domstolen, afkunnades det beslu:, att rätten ej ansåg hr Regnholm, hans angifvarerätt oförkränkt, behörig anställa ifrågavarande åtal. Mot detta beslut an mälde hr Regnholm missnöje. Härefter inlemnades af v. häradshöfding Asker en skrift från k. sekter Dalman, hvilken skrift härnedan intages, så lydande: Till Stockholms rådhusrätt. Till svar å de mot mig af stadsfiskalen Silfversparre och kanslisten Regnholm uttagna stämningar om ansvar för delaktighet i bildande af Stenby jordoch tegelbruksaktiebolag, får jag följande anföra: Till en början bestrider jag att enskildt kunna åläggas ansvar för de åtgärder, hvilka blifvit vidtagna af ett bolag, som utgör en kollektiv personlighet, mot hvilken följaktligen ansvarsyrkandet måste riktas, hvarföre jag yrkar att åtalet mot mig i den form det nu blifvit framsväldt icke må till pröfning upptagas. För det andra och då enligt den af K. M:t. den 15 Febr. innevarande år för Stenby jordoch tegelbruksaktiebolag utfärdade bolagsordning uti S 2 innehåller, att bolaget icke träderi verksam het förrän minst 30,000 aktier äro öfvertagna och kontant inbetalia och sådant hitintills icke skett. följer deraf, att bolaget icke ännu är stäldt i det förhållande, att det kan anses hafva utöfvat någon verksamhet, ledande derhän att någon nt lottning eller utdragning af aktier af hvad beskaffenhet som helst kan komma i fråga, cnär de personer, som köpt aktier, för närvarande icke äro. berättigade till erhållande af någon vinst vare sig i lös eller fast egendom, utan endast be rättigade att äterbekomma de af dem för ak tierna insatta penningarne, ett förhållande, hvil ket redan i högst väsentlig mån utgör en skilnad mellan försäljning af loiter, derför insatsen för piuraliteten af lottegare går förlorad. Men ehuru dessa anmärkningar böra göra til!fyllest för ådagaläggande af det anställda åtalets obefogenhet, torde det likväl icke vara ur vägen att bevisa, det ifrågavarande Stenby aktiebolag icke utgör någon i lag förbjuden Totteri-Inrättning. Det gemensamma kännetecknet på lotteri är, att de som deri insätta penningar underkasta sig den chance att ovilkorligen förlora hela eller ätminstone en del af sin insats. Uti ifrågava rande bolag är deremot hvarje innehafvare a! aktier ovilkorligen berättigad att i hvilket fall som helst inom viss tid återbekomma det insatta kapitalet jemte derå fallande räntevinst. Aktien innefattar således en, å bolagets sida, åtagen förbindelse. icke blott till utbetalning af vinsterna, utan äfven om inlösning af de aktier com icke görs vinst, Ej heller lärer företaget kunna. anses som lot teriderföre att vissa aktieegare kunna erhålla mera än sin insats jemte räntevinst, enär den större eller mindre vinsten icke tillkommer på någon annan aktieegares bekostnad. et enda, som möjligen skulle kunna åt inrättmngen gifva ett slags yttre sken af lotteri är den omständigheten, att tiden för aktiernas succesiva inlösen och beloppet af utdelningarne skulle bestämmas genom aktieseriernas utdragning. Ett sådant sätt användes dock opåtaldt t. ex. vid de talrika utlottningarne af flere slags obligationer, bland hvilka särskildt må nämnas statens premieoch Smålands hypoteksförenings obhgationer, hvilka äfven utfalla med vinstutdelning, men icke destomindre sanktionerats både af rikets ständer och K. M:t. Afven landets domstolar hafva vid föregående tillfällen gifvit det domslut, att försäljning af obligationer med premier eller vinster, hvilka ef. ter ottdragning utfalla med större eller mindre belopp, icke vore att hänföra till sådana lotter, hvilkas försäljning enligt 1848 års kongl. förordving eller eljest är med ansvar belagd: en fråga, hvarom K. M:t under den 8 Aug. 1865, i likhet med Stockholms rådhusrätt och Svea hofrätt, meddelat nådigt utslag, hvarigenom blifvit ogilladt väckt åtal för försäljning af s. k. kurhessiska statsobligationer eller aktier, hvilka ef-). ter utlo tning infrias Med eller utan vinster, 1y I dande på en kapitalandel af 20 preussiska thaler uti ett af kurfurstliga hessiska regeringen kontraheradt statslån, lika som nu ifrågavarande aktier eller obligationer lyda. på en kapitalandel af. 15 rdr i Stenbybolaget. Högst anmärkningsvärdt skulle det väl äfven förefalla om det vore lofgifvet att ansvarsfritt uti alla butiker utbjuda och försälja obligationer el ler lottsedlär med vinster å både penningar och fast egendom, utgifna af utländska bolag eller myndigheter, och hvarigenom många millioner rår dragas ur landet, men att det deremot skulle vara svenska medborgare förment att bilda bolag i syftemål att derigenom uppdrifva landets förnämsta näring och befria svenska jorden från betungande inteckningar. x Sannt är väl, att högsta domstolens pluralitet genom utslag den 25 Juni 1866 förklarat de af grefve Taube enskildt utfärdade aktiebref vara att hänföra till förbudna lottsedlar, på den grund, att han enligt utfärdad prospekt och deruti 8å kallad bolagsordning under tiden för bolagets verksamhet fortfore att besitta och ega Stenby egendom; men förhållandet var så vida skiljakigt, enär grefve Taube ensam ställt sig som ansvarig för företaget, och dessutom vilkoren för utJelningen å aktier voro -väsentligt skiljaktiga, enär bland annat någon räntevinst icke var för behållen de aktier, som icke erhöllo större vinster samt i öfrigt. den vigtiga instruktionen, att bolaget icke träder i verksamhet förrän ett visst illräckligt antal aktier är betaldt, der saknades. Uti förevarande fall deremot har med K. M:ts sanktion ett bolag, som redan från början förvärfvat eganderätten till Stenby egendom, blifvit bildadt, hvilket väl måtte ega samma rättighet som andra bolag att genom pluraliteten betämma huru bolagets egendom skall förvaltas; och ynes i detta hänseende vara klart, att ingen anlan än bolagsman kan ega rätt att i detta häneende föra någon slags talan öfver det sätt, varpå medlen disponeras. Bolagets förvaltning blir dessutom ställd unler kontroll af en vald styrelse, och måste, i wad fall som helst, vara vida mera betryggande in andra aktiebolag med större omfattning, deri lelegarne rätt ofta, utan att hafva erhållit ett re 1 ränta eller vinst, förlora hela sitt insatta apital och dertill ej sällan draga med sig för agsgifvare, hvilka kunna tacka Gud, om de ecke rent af blifva ruinerade, i följd af de förkotter de lemnat de respektive bolagen, Exempen härpå äro både många och afskräckande, ej indre här än i andra länder, men detta hinRe rr (fö O MM MM mm FE KA KA Ah pr rvst