Aftonbladet – 22 augusti 1867, sida 2

gur, helt och hållet randig och med långa smala ben, rusar fram från en klippa och störtar ut i vattnet, åtföljd af en hund som skäller ursinnigt. Ännu flera prester, från seminariet i Asnelles, gå förbi. Sedan kommer kanske en barmhertighetssyster med stora, flata skor, åtföljd af två damer i hattar. Jag tror att herr underprefekten sjelf denna afton spatserade vid stranden och blef sedd af Marion, af Isabeau, af madame Po: ties, af hela staden med ett ord. Herr mären hade också visat sig i sällskap med den engelska herrn från slottet, ett par ögon bade uppmärksamt följt dessa båda. Engelsmannen i sina vida sommarkläder gick värdslöst och långsamt framåt; m. Fontaine, herr mären, trippade bredvid honom med korta steg, klädd i nätta damasker, trådvantar, käpp och en bredbrämad Panamahatt. Fontaine var den längsta af dessa båda, men engelsmannen såg dock förnämligare ut, huru vårdslöst han än tycktes draga benen efter sig, som man säger. Peålotties, värdåhusvärden, gick hela eftermiddagen fram och åter med sin rika, fula fru. Hon spatserade omkring med parasol i handen, håde silkesvantar och örhängen samt en stor guldring på pekfingret, och en mössa från Paris, fullsatt med orangeblommor och guldnålar. Hon såg med bliekar, hvassa som dolkar, på Reine Chrå tien, som hade gifvit Pelotties korgen och ett par dugtiga örfilar på hans stora röda öron med örringar och allt, sades det. Reine ick förbi det värda paret, utan att se åt em; hon bar den vanliga normandiska drägten med dess präktiga gamla spetsar och guldsirater och gick bredvid sin farfader, den gamle bonden från Tracy. Förutom alla dessa fullvuxna personer, kom der stundom små trupper af gossar och