Aftonbladet – 21 augusti 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Från verldsexpositionen skrifver G. P:s korrespondent i Paris: Som en efterskörd från mina promenader i parken får jag ej underlåta att omnämna en skola för döfstumma, som finnes inrättad i en liten sal bakom kyrkan och hvilken dagligen har att glädja sig åt talrika besök. Det är icke det vanliga teckenspråket, utan tillika eit slags mimiskt meddelande, som eger rum, i det en mängd af de i dagliga lifvet förekommande fall, såsom äta, dricka, sofva och dylikt har en enda gest, hvarmed man uttrycker sin önskan. Skolan har många små elever, som utföra åtskilliga experimenter. En liten flicka, som är endast stum och hör hvad som säges henne, får sig uppgifven en fras, hvilken som helst, den hon genast öfversätter på teckenspråket för sina kamrater, af hvilka en går fram till en tafla och skrifver upp den för att visa att man förstått hvarandra. En herre, som sålunda frågat barnet: Aimez-vous les gateaux? och fick sin fråga riktigt uppskrifven pi taflan, gaf den lilla flickan en franc pour les gateaux, men sköterskan eller lärarinnan, hvilket hon nu är, meddelade att sådant vore alldeles förbjudet. ?Vi sälja gerna våra skrifter, men barnen få ingenting mottaga.? Om förmiddagarne meddelas af en lärare undervisning för öppna dörrar såväl åt eleverna som åt publiken, hvilken med särdeles intresse följer den lilla inrättningen. Ett annat experiment, som också fortsättes alla dagar i ?QCercle international, är le isson volant?, en flygmaskin. Det är en modell till en balong i form af en fisk, fylld med gas. Derunder hänger en liten ångmaskin med tre propellrar, en på hvardera sidan och en inunder. är den ena pronellemn sättes i rörelse flyttar sig Pfisken framåt, för den andra propellern backar den och med den understa kan den efter behag höjas och sänkas. Nadars id: för att liksom fågeln kunna klyfva luften mäste man liksom fågeln vara tyngre än den?, har således här blifvit följd och de verkställda experimenterna, hvilka lyckades förträlligt, torde snart gifva anledning till dylikai större skala. Maskinen är dock icke alldeles ny. Redan den 27 Okt. förlidet år lärer den ha förevisats i industripalatset och på Tuilerierna, då kejsaren komplimenterat uppfinnaren och tilldelat honom en belöning; men dervid tyckes det också hafva stannat. Har man dock en gång kommit så långt, är det väl ock att förmoda, att experimenterna fortsättas, tilldess vb eH väcker OUR mbjötfas attTuretagäefdust: resa med den lycklige uppfinnaren, och då kan det blifva tid att sjunga: Upp genom luften, bort öfver hafven, Hän öfver jorden i stormande färd?. och då blir det vi och icke endast vindarne som Psväfva fria till himmelens fästen? och ?komma med budskap igen derifrån?. — I tillfälle af olyckshändelse fanns äfven en bergningsapparat, som, enligt modellen, såg ut som ett par öfver hvarandra ställda sängar med en stor parapl öfver till fallskärm. Huruvida pu allt detta ocks håller streck i verkligheten fär väl framtida försök i större skala utvisa. Säkert är att saken föreföll mig högst naturlig och verkställbar och jag skulle ej neka mig nöjet att i likhet med kejsar Napoleon komplimententera uppfitmaren om jag på ringaste vis kunde tjena honom dermed. — Familjen Bismarcks historia. Professor Riedel har i Märkische Forschungen offentliggjort familjen Bismarcks historia, enligt hvilken den hör till de äldsta familjer i Mark-Brandenburg. Redan i 12:te århundradet nämnes en Herbord von Bismarck, geom var ålderman (Altmeister) för skräddaregillet i Stendal. Såsom patricier i den då rika och idoga staden innehade medlemmar af familjen liknande funktioner under två århundraden, och de begagnade nitiskt och oafbrutet de tillfällen dessa fortsatta föreståndareskap för de förmögna borgaregillena erbjöd, för att förvärfva gods och rikedomar. En Rule von Bismarck valdes 1338 till medlem af stadens råd och dog såsom exkommunierad, efter en hårdnackad strid med biskopen af Halberstadt, från hvars inflytelse han ville emancipera stadsskolan. Hans son Klaus förvärfvade ett riddaregods och öfvergick till landtadeln. Schönhausen, det puvarande stamsätet, kom 1652 i familjens händer. — En skallerorm 1 frihet. För några veckor sedan hade till Liverpool anländt sju amerikanska skallerormar — förstås mycket omsorgsfullt instängda i en bur, enär de öfriga passagerarne eljest blott medelmåttigt skulle tyckt om ett dylikt ressällskap. De blefvo köpta af en menagenegare W. Manders, som till en början lät förevisa dem i Northampton. Alldenstund buren, i hvilken ormarne befunno sig, icke tycktes vara tillräckligt stark, lät Manders konstruera en annan, mycket solid, i hvilken nian införde de farliga reptilerna. Alla möjliga försigtighetsmått vidtogos för att förekomma olyckshändelser. .Manders anlände derefter. med sitt menageri till Turnbridge Wells och reste sedan sjelf till London för att vara närvarande vid debarkeringen af tvenne giraffer som han inköpt. Medan han var i London emottog hän ett telegram, som uppmanade honom att genast begifva sig till Turnbridge Wells. Der fann han sitt menageri i ett förfärligt tillstånd. Händelsen var följande: Den person som hade i uppdrag att vakta ormarne hade låtit upptända eld för att värma vatten, som man brukar ställa upphälldt i bassiner under buren, hvarest reptilerna befinna Big, för att sålunda underhålla en varm och fuktig temperatur under dessa djur. Olyckligtvis hade en dörr till buren öppnat sig af en händelse medan vaktaren var sysselsatt med vattnet. Möjligt är också att vattnet som kokade alltför häftigt hade föranledt mannen att springa bort till eldstäden utan att ordentligt stänga dörren. Då han kom tillbaka fann han genast att en af de största ormarne undsluppit ur buren. Ett ögonblick senare såg han ormen som slingrade si framåt, i det han hväste och höjde hufvudet p ett mycket hotande sätt. Vaktaren skyndade att tillstänga dörren till buren och underrätta de öfriga vaktarne, hvilka höllo på att repeöra burar och stallar. En panisk förskräckefe bemäktigada sig dam mntam den Sldeta vid namn Frank