iC8Et Sinha skarpskyttar, ty dCertlll var det tör sent, men deras musikkår, som inom en timma samlades i full parad under dennes fönster och blåste några stycken med god sammanhållning — en uppmärksamhet, som af föremålet derför vedergälldes med några hjertliga ord. De nya och dyrbara messingsinstrumenterna hade kåren bekommit hufvudsakligen genom användande af den kassa, som erhållits från en istaden förut befintlig arbetareförening. Några ?m-rkvärdigheter? egde den lilla staden icke, men det heia såg trefligt ut; husen vo:o nätta och prydliga, menniskorna glsda och hjertliga, och hvad köket beträffar, så har ingen främling illa, gom anvlitar den s.k. Rådstufvukällaren. Rättvisan var för dagen i dubbelt bänseende suspenderad, i det vederbörande till förekommarde af möjli a oordningar låtit stänga alla krogar samt för förrättningen upplåtit fru Justitias eget tempel, råostufvurättens sessionsrum. Styrande kosan söderut, hunno vi före nattens inbrott till Bergshamra, på en gäng bondby och: gästgifvaregård, den sednare dock af det slag, som icke är beräknad att på en gång berbergera sex resande (kompani-chefen inberäknad), hvarföre vi måste så godt sig göra lät söka skaffa oss qverter i granngårdaine för goda ord och penningar, hvilket också småningom lyckades, eedan vi likväl med ömkliga miner nödgats göra en allt utom angenäm bekantskap med byns af det myckna regnet nästan battenlösa ?gator?, Lyckligt inlogerade, blef vårt första behof att öppna fönstren, hvilket deremot alldeles misslyckades, ty förgäfves spanede vi efter några hakar, och vid närmare påseende befunaos fönstren — igenepikade utanför. Frisk luft är något som de hederliga rospiggarne icke tyckas ha behof utaf. Bäddarne höljdes i stället med storblommiga sidentäcken, och innen afresan fingo vi ganska riktigt veta att vårt värdfolk adde litet af vart?. Mellan Bergshamra oc Åkersberg passerade vi tätt förbi det ståtliga herresätet Östanå, dit egaren, hvilken här fungerade såsom landshöfdingens ombud, inbjöd adjutanten, men gjorde sig skyldig till den bötisen att icke invitera mönsterherren, Årsväxten i trakten såg i allmänhet bättre ut än man skulle kunnat vänta, och en landtbrukare, :ced hvilken vi kommo i samtal, förklarade att man kunde hoppas på god skörd om vädret derefter blef bittra! Väderleken slog nu också om till stark värme och solsken; vägen värmast Stockholm hvimlade af landtbor, som återvände bem i sina tomma höskak efter en lycklig handel med midsommarsgrönt; och mer än en anträffades, på hvilken välfögnaden i förening med :den tryckande värmen utöfvat en så kraftig verkan, att han lugn och obekymrad sof den rättfärdiges sömn, medan hästarne, öfverlemnade åt sig sjelfva, betade vid vägkanten. Öfverallt ända från trakten af Stocksund funnos dussintals små täcka bostä er utplanterade, s. k. somuojarnöjen, de flesta synbarligen helt nya och hållna i den bekanta schweizereller sockerbagarestilen, hvilken dock tager sig rätt bra ut i det gröna. Flerestädes rådde der ett rörligt lif, emedan man icke kunpnst flytta ut förr och likväl ville vara i ordning till den stora midsommarsfolkvandringen. Dammet från landsvägen blef ellt odrägligare, ju närmare vi kommo hufvudstaden, dit vianjände hvita som mjölnare och -med förtorkade strupar, just lagom att göra en tur i löfmarknaden. Midsommaren i Stockholm ha vi alla varit med om, och jag ber derföre den, som har lust och tålamod, att följa mig vidare i en tredje klassens vagn till Södertelje. Detär gjordt på en timma. För mången, som till sjös eller på jernräg passerat Bödertelje utan stt kanske nåzgonsin sätta sin fot inom dess område, torde detta namn endast innefatta en oredig föreställning om hårda kringlor, djerfva amaroner, som äntra ångbåtsrne, och en vacker ehuru ödslig promenad; men der bakom finnes verkligen också en liten stad eller ätminstone en samling hus omkring en mycket bred gata, hvarpå endast fattss menniskor för att göra den liftig. Grannekapet med hufvudstaden har dock framkallat tre eller fyra schweizerier (hvaraf ett med det ockande namnet Paradiset), hvilka icke sakna gäster, och på gästgifvaregården var let mig förbehållet att för första gången 1 verkligheten se en dryckeskämpe tumla från stolen direkt under bordet, något som jag förut inbillat mig endast tillhöra romanen och teatern. Staden eger för öfrigt en ganka vacker kyrka samt har den äran att ysa den bekanta och storartade Ekenbergka fabriken för tillverkning af jernvägsvagnar. i bade oss här till mötes egna åkdon — förstå mig rätt: byrda för resan!) — hvaraf let ena en af dessa gammaldags kalescher vå ofantliga C-fjedrar, hvilka man gifvit penamnet orrkojor?, men i hvilka man cke desto mindre åker mycket väl. För letta egenmäktiga tilltag fingo vi genast likta med att köpa en piska, emedan hällserlen bestämdt förklarade nämnde nödvänliga instrument böra följa med vagnen och cke med körsvennen. Lyckligtvis afgjordes len högvigtiga frågan till ömsesidig belåenhet, hvarefter vi kuskade af genom det rackra Södermanland, der hela naturen efer de soliga midsommarsdagarne liksom geiom ett trollslag iklädt sig fullständig somnarskrud och säden vuxit åtminstone en lf aln. Nästa nattqvarter blef vid stora Åby, der i råkade på en gästgifvare, som derjemte ar orgelnist samt skicklig pianist och icke eller jaloux om sin konst. Men då vår ästgifvare pianist äfven visade en ovanlig alang att taga betaldt såväl för sina maeriella som musikaliska prestationer, antogs å mycket hellre öfverste H:s inbjudning ut gästa hans egendom Fredriksdal, dit vi fter slutade göromål hastigt förflyttades af len artige värdens snabba springeke. Stället var vackert och väl vårdadt, men å sökte icke heller egaren att sticka under tclen med hvad han der uträttat under en öljd af år; sjelf var han en gammal barsk . d. garnisonsofficer, inbiten aristokrat och ito Allehandist, som beklagade sig bittert fver frihandel och kommunalskatter samt örargade sig öfver att inga barn vidare unde fås till småarbeten, ty ?då heter det: ej, de äro i skolan?. (Höruti tycktes han yckligtvis ha fullkomligt rätt, ty den ofvanLARSEN RR RR