SVE UTCKna SBYlLlKleg SEPTtie.: UTRIKES FRANKRIKE. Monitören skrifver den 14 dennes: Kejsaren har efter sin ankomst till lägret i Chålons redan bivistat tre stora manövrer och förnyede skjutöfoingar af artilleriet och infanteriet. Den italienska kronprinsen har från den 11 de .nes uppsbållit sig i Jägret. I afton kl. 10 inträffa här konungen af Grekland och den kejserliga prinsen. Bland andra framstående personer, som äro kejsarens gäster, må nämnas general Ronard, konungens af Belgien adjutant, öfverste Claremont vid engelska armen och den arabiske höfdingen Ismail Frendahb, Krigsminis:ern, marskalk Niel, ankom i lördags för att stanna i lägret under k.-jsarens hela vistelse der. Vädret är utmärkt vackert, men den starka hettan har gjort det nödvändigt att förändra de bestämda tiderna för öfningarne och manövrerna. NORD-TYSKLAND. Valen till nordtyska rikedsgens representanthus äro nu utsstta att hållas den 31 Angusti. Bland de lagförslag som blifvit förelagda förbundsrådet äro propositioner om införande af ett likformigt brefporto, samt om upphäfvande af passtvånget. Det af Drcyse uppfunna granatgeväret har vid de i Spandau företagna profskjutnvinsarne visat sig vara ett fruktansvärdt vapen. Det är dock ej af större kaliber än ett vanligt tändnålsgevär och lika Jätt att transportera. Det nya vapnet skall till en början på försök införas vid tolf fusilierbataljoner. MEXIKO. Maximilians lik, som af de mexikanska myndigheterna blifvit öfverlemnadt till preussiske ministern hr von Magnus, har ankommit till Vera Cruz, der det afbemtas af österrikiska krigsångaren Elisabeth, som under amiral Tegethoffs befäl skall öfverföra det till Europa. Under öfverskrift Sanningen om Mexiko meddelar Neue Freie Presse i Wien en artikel, som ekall ha till författare en statsman, hvilken varit i tillfälle stt på nära håll följa bändelserna alltifrån kejsardömets början. Artikeln innehåller en mängd ganska intressanta deteljer om personer och förhållanden. Den som i dessa anteckningar blir isynnerhet illa medfaren är chefen för den franska expeditionskåren marskalk Bazaine. Författaren beskyller honom rent ut att ej blott ha hbåilit kejsaren i det mest ebsoluta beroende, utan äfven systematiskt sökt göra honom förhatlig för mexikanerne. Kejsar Maximilian?, säger artikelförfattaren, lefde i ett sådant beroende af marskalk Bazaine, att han hvarken kunde fritt regera eller administrera, hvarken utdela belöningar till fransmän eller benåda lifdömda, ja, icke en gång kunde sätta sina egna österrikiska soldater i rörelse utan marskalk Bazaines tillstånd eller n order af honom. Han nödgade äfven kejsaren att afsöga sig sin benådningsrätt. Det var alltså Bazaine som handlade medan Maximilian i Mexikos ögon bar ansvaret. Det är i Europa allmänt obekant med hvilken hårdbet franska armen verkställde de ryktbara dekreten. Alla de gräsligheter, som under detta långa tälttåg föröfvades, skall man kanske aldrig lära känna:? — Sedan han derefter omtalat generalerna Salazars och Arteagas bekanta öde, fortsätter han: ?Om dessa talades myc: ket, emedan de voro generaler, men om de hundratals slagtoffer, som i följd af de ofvannämnda dekreterna nedskötos eller maseakrerades, nämner man ej ett ord. Äfven en annen afrättniog väckte Europas förtrytelse. Det var Romeros. Det lider intet tvifvel att denne mexikanske officer låtit några oförsvarliga handlingar komma sig till last, men han hade haft franska fångar i sina händer och behandlat dem väl, samt slutligen gifvit dem fria mot deras hedersord. Omringad af fransmännen gat han: sig åt general Poitier mot löfte att hans lif skulle skonas. Förd till Mexiko blef han dock ställd inför en krigsrätt och dömd till döden. Förgäfves sökte hans vänner lägga sig ut för honom genom att erinra om att han räddat många fransmäns lif. Maximilian vägrade att underteekna hans dödsdom. Marskalk Bazaine skyndar till palatset i Chapaltepee, men träffar endast kejsarinnan, till hvilken han yttrar: ?Säg kejsaren att Romero skall dö i morgon bittida kl. 6, hen må skrifva under eller icke.? På sådant sätt brukade han låta kejsaren dansa efter sin pipa och vältra ansvaret på honom för dåd, som han sjelf föröfvat.? Vidare ger författaren en skildring af de jusristiska och de kejserliga generalerna, en skildring, som ej utfaller till de senares fördel. De loford, som der egnas de republikanska cheferna, förtjena tagas ad acta, då de komma från en men, som, tydligen: tillhörande det kejserliga. partiet, bemödar sig om opartiskhet i bedömande äfven af motståndare: id ?Sedan expeditionens början har man i Frankrike ej tröttnat att upprepa, att i Mexiko endast funnes röfvare och tjufvar. Men om man opar:iskt studerar historien om detta långa fälttåg, skall man hos flera mexikanska generaler finna en redlighet, en ridderlighet, en mildhet och en oegennytta, hvilka skarpt afsticka mot det skoningslösa förfarande, gom fransmännen och deras bundsförvandter visade, Ingen kan förneka att det i Mexiko ges tusentals banditer och förrädare, men utom dessa finnes dock ännu nationen, som består af aktningsvärda, lugn och fred önskande millioner. Man får alltså ej förundra sig öfver att cet lyckats Juarez att omgifva sig med redliga män och att hon såg de ridderligaste, hederligaste och dugligaste generelerna sluta sig till sin fana.? Bort — och hem. Jeg reiste en Gang... i Under förutsättniog att man råkar vara i