Aftonbladet – 20 augusti 1867, sida 2

likt en stormil midtigenom banditernas 1eder och inträngde i grottan under ett uppehåll i skjutningen. Dessa fem personer voro la Cigale, hvars mäktiga arm nedslagit hr Jules, vicomt de PEstang, Mouchette, pappa Pinson och Edmee. La Cigale hade verkställt Passe-Partouts order. Olyckligtvis hade han endast lyckats förena sina fyra vänner med de Osynliges hufvudstyrka. Han hade endast till hälften döfvat f. d. polischefen, hvars hufvudskäl var hårdare än la Cigales ekklubba. En half minut och en droppe vatten voro tillräckliga att åter sätta honom på fötter. eFremåt! ingen pardon! döda dem alla ! tjöt han; tag till bajonetten! kvifven! Jag vill att ingen enda skall slippa undanl Framåt! in i grottan! gå påls Impulsen af dessa ursinniga order var så stark, att återstoden af hanstrupp rusade in i grottan med fälld bajonett. eras häpnad var obeskriflig. En enda man stod längst bort i grottan. Denne man stod just i begrepp att försvinna jemte de sina. Liksom befälbafvaren på ett fartyg icke lemnar sin post förr än i sista ögonblicket, hade han låtit alla sina följeslagare gå först. Då han såg att den hemliga vägen skulle blifva upptäckt om han följde dem, emedan tiden icke skulle tillåta att riktigt tillstänga klippdörren, ropade han: Tötäng! la Cigale. Jätten lydde i tanke att hans chef var inne i gången. Stenen återtog sin plats. Och Passe-Partout var ensam, inför en tjutande utbungrad skara, törstande efter blod och hämnd... Dagen derpå erfor man att grefve de Warrens lemnat Paris. Ingen förundrade sig deröfver. Hvarken hans vänner, som voro vana vid hans plötsliga resor; Eller de Ösynlige, som väl visste att han icke rest, utan försvunnit. I denna affär hade de Osynlige behållit segern, men segern hade, för att icke förneka sitt qvinliga namn, varit dem mycket dyrköpt. Slut på första delen.