Aftonbladet – 19 augusti 1867, sida 4

ten till hafsbotten o. s. v. Då måste lotsen träda emellan, uppmanade den vredgade sjönymfen till respekt för andras tillhörighet och bad henne aflägsna sig. Under vilda hotelser gaf sig också trollet ur båten, som derefter höjde sig till sitt förra läge. Sjömenniskan beskrifves af båda hafva varit omkriag 5 alnar lång (den stackars drängen har knappt halfva denna längd!) ljusblå till färgen och för öfrigt af oklanderliga former. Då spöket efter sina fruktlösa kärleksunderhandlingar åter hoppade i sjön, uppstod nästan ögonblickligen en så svår storm, att båten höll på att kantra — detta var trollets hämnd! För att komplettera denna uppbyggliga historia, som här allmänt tros, bör jag tillägga att den beklagansvärda drängen genast blef afskedad ur sin tjenst. Med den fullkomligas e säkerhet kan jag antaga att han ej vidare vinner fast tjenst hos någon fiskare, till hvars öron denna historia kommit, ty fiskrarne äro alltför upplysta för att lättsinnigt riskera lif, båt och nät, endast derför att en dräng råkat att, om ock mot sin böjelse, få en blåmålad älskarinna i hafvet.