Ett gammalt svenskt herresäte. Några kulturbilder. I. Den Johan Sparre, hvers egna strid med sin församling vi i föregående uppsats skildrade, skall äfven, epoligt sägen, varit den som från andeverlden — om den goda eller onda, lemna vi åt läsafens skarpsinne att afgöra — erhållit i-gåfva den beryktade guldkedjan på Engsö. Vi ba ej hört uppges, under hvilka förhållanden eller af hv-danledning han bekomden, men så mycket är säkert alt redan ett dokument af 1749 nämner det den blifvit flemnad på bordet i Engsö stenhus af ett spöket, och att den af godsets underhafvande tros skydda stället för vådeld, så länge den bäres af dettas egare, hvaremot brand genast utbryter, om den afläggee,. Kedjan som vi varit i tillfälle att se, är för öfrigt en ganska vanlig flerhvarfvig collier af fint arbete, och på knöppet finnas emaljerade bokstäfverna ÅA. 8. V. P. Trots sin förbindelse med öfvernaturliga makter kunde emellertid Sparre ej sammanhbålla sin ärfda fö. mögenhet, utan nödgades jemte brodern Erik 1712 sälja Engeö åt kongl: rådet, grefve Carl Piper. Att en förstörd ekonomi bidrog här