Aftonbladet – 17 augusti 1867, sida 2

gen af de tidningar och korrespondenter, eom anställa betraktelser öfver detta kej-!ho saremöte, att föregifva sig vara invigd ide cr båda potentaternas, eller någonderas planer lri och afsigter, utan söker man att med ledning af den kännedom man tror sig ega om den politiska situationen och om de särskilda gy regeringarnes, staternas och nationernas intressen och sinnesstämning, draga sina slutsatser i den ena eller den andra riktningen. , Bland dem, som säga sig icke blott önska, rg; utan älven tro, att Salzburgmötet skall blifva utan alla politiska följder, befinner sig Times. ?Det lider icke något tvifvel?, säger nämnde ) tidning, Satt den s. k. politiska horisonten ser ganska bekymmersam ut, Det verkligalr, kriget är viss rligen hittills blott en aflägsen i; möjlighet, men den beväpnade freden ärett förhandenvarande och tryckande ondt. Dessutom kaa kriget hvarken framkallas eller afvändas genom våra önskningar. Det tjenar till ipgenting att sysselsätta oss med aniogar, utan mäste vi lugnt iakttaga händelserna, och det synes oss, att sannolikhe-, ten för ett krig, huru stor eller liten denlp må vara, svårligen ökas genom det ifrågavarande mötet i Salzburg. För det försia är det knappast att förmoda, att den franske monarken, man må tillskrifva honom aldrig så mycken viljekraft, aldrig så liten personlig ömtålighet och en aldrig så djup likgiltighet för andres känslor, likväl skulle lg vålja just det ögonblick då följderna af hans mexikanska företag vittna så fruktansvärdt emot horom, till framläggande af nya planer af icke miudre förtviflad beskaffenhet inför den man, som genom den ryssnämnda planens misslyckande blifvit hemsökt af en så oersättlig förlust. De politiska lidelserne, säger man, öfverväga dock hvarje afseende Pp på klokhetens bud, och Österrike, heter det, som änru smärtsamt känner den nyligen, lidna förödmjukelsen och derföre törstar efter hämnd, skul e gerna gå in på hvarje aftal, hvarigenom det kunde få till älle att ännu en gång på faltet mäta sig med fjolårets segrare. Äfven i detta fall äro vi benägna art tro, att det gifves folk, som hör gräset växa raskare än deras medmenniskor göra. Om Österrike hade kunnat hoppas någonting af Frankrike emot Preussen, så var det dock säkerligen före Wien eller Prag som Frankrikes hjelp ekulle ha kunnåt vara det till någon nytta, alldeles på samma sätt som Danmark, om det hade någon utsigt att med franskt bis:å d motstå Tyskland, bade varit i behof ef detta bisänd vid Dannevirke eller Dybböl. Om Frankrike icke rörde ett finger för dessa sina naturliga allierade medan de ännu stodo Iå upprätta i striden, är det då förnaftsenligts att förmoda, att det nu, då de äro slagoelt till marken, skall antaga sig deras sak och ir sätta stort värde på förbund med dem? I Det finnes väl i Frankrike afuondssamma lk D D F Dm TNA mn Br AA FN NP 4 sinnen och hetsiga hufvuden, hvilka den tyska nationalitetens framgiöngar ej lemna någon ro. Men. krig och fred bero på den franske kejsaren, en klok och kall beräknare, som har den stora mossan af det franska folket bakom sig och förnämligast bönderna, en sparsam och förmögen race, som har alls ingen lust att våga en strid, hvars utgång måste synas tvifvelaktig till och med för den mest sangviniska na tionalfåfänga. Det är lätt ett tala om de båda rivaliserande nationernas 1ustnivgar, om hästoch spanmålsuppköp, om de ännu öppna tvistefrågorna, om den preussiska besättnipgen i Mainz och andra syatyska fästI ningar, om den tyska enhetens fremåtskri(dande genom tullföreningens utvidgning och framför alit om den beklagliga nordslesvig.l; Iska frågans oafgjorda skick. Der grollet lär så högljudt och djupt finner man lätt en före: ändning till fiendtligbeter. Men vi tro icke mycket på, att en casus belli ensam bestämmer besluet till krig. En nation låter i dylika fall snarare sitt beslut Iledas af det värde hon sätter på sitt ändamål, och af den möjlighet, hon har att!! uppnå det. Hon beräknar kostnaderna och latväger dem mot den möjliga vinsten. Hade Frankrike varit så ifrigt, som många bland l: dess vänner och fiender utmäla det, hadels det väl öfvervägt hvad som var för och mot det krig, till hvilket. det förmenas så Jlänge ba beredt sig, så hade det säkerligen I måst inse, ait tillfället att gifva sin fiendj Iskep laft går det ur händerna. Vi ha från lbörjan ansett den tyska nationaiitetens befästande såsom en väsentlig borgen dör Europas lugn. Redan det faktum, att Tyskland hela denna tid varit i tillväxt och att Frankrike blott såg på var temligen lugnande. Då det sistnämnda icke fann för godt att i rätta ögonblicket ha ett ord med, så hade vi rättighet ett förutsätta, att det -Jeyntes det rätt och ändamälsenligt att tiga. Mer än ett år har nu förflutit, sedan — såsom man trodde — Frankrike hade beslutit latt söka sirid med Preussen, och striden, hette det, blef endast derför uppskjuten, latt Frankrike icke var beredt till en tvekamp och nödvändigt måste söka sig bundsI förvandter. Det är emellertid utom St tvifvel, att Frankrike blir tvunget att i denna fatrid slåss ensamt eller också låta bli. Vi Tbehöfva icke invänta Wientidningarnes försäkran, för att vara öfvrertygade att Österrike ?hemtar sig? och icke så lätt åter skall ruinera sin skattkammare och sitt folk för latt vinna tillbaka hvad det icke allenast vet sig ha för alltid förlorat i Tyskland och I:alien, utan hvars oäterkalleliga förlorande det betraktar nästan såsom en vinst. Österrikes ärelystnad skall hädanefter bli inhemsk och i yttersta fall taga en orientalisk riktoing. Att förbättra sina finanser, reorganisera ein förvaltning, befrämja endrägt och kärlek mellan fina olika nationaliteter och motverka allt öfvermäktigt inflytande af Ryssland i den orientaliska frågans eärskilda skiften, dessa ekola bli hufvudföremålen för dess sträfvan. Frankrike må nu vara belåtet härmed eller ej, så är verlden belåten eller åtminstone Österrike och Italien. Omöjligt vore det att söga, till hvilken taktik ett tyskt-franskt krigs mångfaldiga episoder i framtiden skulle förmå den ena eller den andra af nämnde stater, men om en krigsförklaring skulle utfärdas, skulle de sannolikt proklamera sin neutralitet, och den moderna krigföringen skrider så raskt framåt, att kriget mellan hufvudmotståndarne skulle kunna vara afgjordt genom något nytt Solferino eller Sadova, innan de neutrala åskådsrne baft tid attl beglnfa sio för en inblandning. Härom ken I 9 rs at PR sw m Mm. . M fö ch , oc: TR DD oa Br pan