Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 3

a! till riksrådet, hvsri yttras, att det blott i u ) ett litet parti, om af ficndtlighet mot ky kan och likgiltighet för religionen sökt förmå regeringen att bryta det med de a apostoliska stolen ingångna konkordute Trots slla påtryckningar hade denna adres -)i den inre staden endast erhållit 40 unde skrifter och i förstäderna hade resultate blifvit ännu sämre. Emellertid har hr vo Hibner erhållit order att uppträda med be 2 I stämdhet i Rom. Trots denna befallninj torde det dock, säger en korrespondent frå. Berlin, vara er än tvifvelaktigt om hr vor Hibner skall uträtta mer än biskop Fessle före honom. Romerska kurian synes åt . minstone ej vilja uppgilva sin gamla stånd punkt ?oon pussumus?. I De österrikiska och preussiska premier .I mivistrarse ha båda i dagarne varit ute fö; personliga missöden. Hr von Bismarck haj I på en jernvägsresa fått två fingrar illa mas. sakrerade, då han vid kupdörrens igen smällande kommit att få dem emellan dör. ren och vagnen, cch hr von Beust har på en promenadridt i Gasieins romanti ka om. gifningar haft den oturen att bli kastad es! hästen och rulla utför en brant sluttning, dock utan att skada sig. ITALIEN. Sen-ten antog den 11 dennes med stor majoritet de 17 första artiklarna? i legförslaget om kyrkogodsen. Intet enda amend:ment blef framstäldt. Si snart hela lagen blifvit antagen, k immer Raiezzi att framlägga den för konungen till underskrift, hvarefter de fioansoperaiio er, till hvilka den b-mgndigar, ofördröjligen skola taga sn början, GREKLAND. Om ej det grekieka röfvarväse en hydra som oupphörligt uppskju hufvuden sedan de gamla blifvit afhuggna, skulle man med en utländsk tidninz kunna tro att det nu vore slut på determwus, ser dan det lyckats de grekiska bönderna ätt döda de två värsta af de röfvaranförare som på senaste tiden huserat der, de bekanta bandi:icheferna Kitzos och Laphasanes. Times korrespondent från Athen skrifver bärom: Aldrig har jag med en sådan förnöjelse medd.lat nägou underrättelse eom nu, då jag kan berätta att Kitzos, Bergens konung?, aldrig mer skall skåda ned på vägen emellan Marathon och Athen, eller Laphasaneg af en finansminister för andra gåvgen utpressa en ofantlig lösesumma. Båda he blifvit dödade af bönderga i Argolis. Sedan Kitzos afbrutit de underbandlingar, som af ?Bergens konung? sk Ile gjort en insurgentchetf på Kandia, började han ej mer känna gig säker i sina gömwslen bland bergen, i det hav misstärkte tre ef sina förtrogna iör att vara bestucknpa af regeringen för att förråda Lonom, och han beslöt derföre begifva sig till Pelop naesus för atti ansluta sig till ett af de dervarande ban den. Men hämnvarne voro honom i hälarne. Han hade knappt ankommit till halfön förrän man afskar honom vägen till Attika; bönderna reste sig i massa och en storartad och urginnig hetsjagt började. Den 24 Juni omringade bönderna i Argolis, Mycene och Lyrina Laphasanes och Kitzos bend och tvingede dem att stanna. Röfrarne kämpade som vargar, men bönderna och gensdarmerna höllo teppert stånd. En mängd döda och sårade föllo på båda sidorna, me. natten inbröt innan det lyckades att gripa dessa landets plågoris. Under natten lyckades det dem att undkomma Deras frihet blef dock ej långvarig: De förbittrade bönderha, som mycket väl kände det öde som väntade dem, om blott några af banditerna skulle lyckas undkomma och ej kände vägon lust att ee sina gårdar nedbrännas och sina bustrur och barn mördas af bofvarns, följde dem ihärligt som blodhundar tills de fiago dem i sina händer. Gendarmernas bemödanden Att spara deras lif tills de af domstolen blifvit regelbundet dömda visade sig fullkomigt fruktlösa. Den i åratal af denna förorytarskarå till det yttersta retade bonden trodde ej regeringen och gaf ingen pardon, för att vara riktigt säker att ohyran skulle bli riktigt utrotad. Ingen enda af banden undkom med lifvet och hufvu tet af ?Bergens konung?, som i år och dag varit Attikas skräck, fördes till Athen och exponerades ler offentligt, för att visa folket att han var verkligt död. TURKIET. Som vi nyligen berättade hade samtliga de främmande konsulerna på Kandia aflåtit en gemensam protest mot de grymheter, Ore nya som af de turkiska trupperna skulle blifvit! föröfvade på ön, grymheter, som från turtisk sida blifvit på det bestämdaste förnesade. Frankrike och Österrike hade med inledning af konsule:nas skrifvelse låtit anställa noggranna undersökningar, och dessa kola nu, berättar Wien-tidningen Presse, a ledt till den upptäckten att ryska konun i Kanea sammsnskrifvit den ofvanvämnda berättelsen om de af turkarne föröfvade grymheterna och att de öfriga konulerna cndast på god tro undertecknat sina amn. Se sednaste depescherna från Omer ascha förmäla, att de turkiska trupperna eeatt hela Sphakia-distriktet och att operaionsarmens tre kårer verkställt sin koncenrering i riktningen mot bergstraktens melelpunkt. De af insurgenterna, som flytt ill grottorna, hade gifvit sig, de öfriga kola ha förskansat ig i Omalos och AyaRumelia. Deremot pästår man i Athen, att ingurgenterna ännu alltjemt äro herrar öfrer större delen af Sphbakia, och turkarne ar stånd att bibehålla sig i de eröfrade positionerna. De skulle fastmer stå i begrepp utt snart helt och kbället utrymma Sphakta: Franska Medelhafseskedern har erhållit order att begifva sig till Kandia och taga ombord alla familjer, som vilja lemna ön. onststtseslte närt (Insändt.) ?En eller tvenne borgmästare?? I såväl A:tonbladet som i andra ef hufvudstadens tidningar ha atskilliga artiklar varit införda, rom alla haft till syfte att fäSÅN mna RT a MUS