Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 3

Sindontzonsorten. Det var med mer äa vanligt lifvade för höppningar på musikaisk vederqvickelse som vi i går afion inträdde i Katrina kyrk: att åhöra de lockande sås.er, till hvilka vå högt uppskattade studentkör inbjöd, sam glädja oss åt de friska och — såsom vi re fan i förväg hört omförmälas — i betraktan de af förhällandena särdeles rika: Kraften de der förenat sig om ätt i främmande lån inför den bortskämda publiken i Paris görs 0385 kända och aktade inom en gren af fön. konsten som, i sig sjelf tilltalsude och po utär, utan tvifvel skall, sålunda reprefen. erad, lifgt Slå äv, hvarhelst den uppenba. rar sig, — Progrummet innebar äfven dei bästa löfte, utvisande ett lyckligt val ai våra förnämsta qvartettkompositörers vackra ste såpger; och det är ivgen ringa tilliredsg:ällelse att i est dylikt urval tiona samt sagdt ensamt skaadinaviska namn, hvaribland främst i antal våra svenska. Konserten började med Wennerbergs energiska Stå starcg? eller den så kallade FanMmarechen, hvilkea tillika med Kjerulfs poetiskt originella Brudeiterd i Hardanger lärer vara bestämd till täfliogsnummeri Paris. Derpö iöljde efter hvarandra ala dessa med glädje hörda såvger, som ständigt gevom studentsången fortlelva och af ingen unnan så höptörvude framställas. Aldrig hafva vi bört dem återgifaa mera fulländadt, än nu. Att nämna något nummer särskildt och företrädesvis är sålunda öfverflödigt. Vikunna bloti enligt vår enskilda smak utmärka exekulionen af Brudeferden, der de väldiga basurnes imitation afklockringningen var oöfverträfflig; och Orpheus, der soloqvartetten, såsom vi tyckte tredubbelt representerad, framstod i hög grad lysände. Den lilla folkvisan Värvindar fricka? syntes oss utmärka sig genom en ovanligt vacker harmosaisering — till och med vid sidan af Neckens polska. Kyrkan var fyllt af åbörare, hvilkas lifliga intresse vid flere tillfillen gaf sg tillkänna genom de mest estusiastiska birsllsyttriogar, synnerligast efter Brudefterden, Necxens polska och Wennerbergs storartade hymn: ?O Gud som styrer folkens öden? — bvilken sisträmnda värdigt afslutvde den i ällo lyckade festen — och dessa trenae num mer gäfvos da capo. När man tager i betraktande, hvilka stora och olikartade svårigheter öfver unnits unler tillvägabringandet at ett så glänsande resultat, som deta sångförbund vu fram ställer; när man för det jemförelsevis riaga intalet af omkring 16 första tenorer förröffligt uppbära sin stämma vid sidan af mer ån 30 avdra basar, savt förnimmer mru de från olisa håll samlade rösterna i ja finaste nygnseringar smälta tillsamman — lå måste man i sanning glädjas 3 detvarnå intresse, kom mäktat föresa ella dessa srafter till est harmoniskt helt, hvarigsnom le utan tvifvel skola vid den stora täflingen yckes intaga en go! ställning, samt på ett vackert och förtjeostfullt sätt hälda sven. karnes anseende säsom musikalisk nstion. ?Vi bringa dem härmed ett gla4t: Plycka ill!? på resan, samt följa med hjertliga rälönskningar deras färd.