Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 2

färlig stbörd. — ?Vid den lefvande Guden, det blir sista gången han ställer sig i min väg !? MVänta icke in dem, de äro tio gånger talrikare än nil? Nå! hvad betyder det?? ?Noäl, vid allt som är er heligt och kärt i verlden besvär jeg er att skyndsamt åter kalla edra vänner.? De äro redan långt härifrån! Jag skyndar bort till dem.? I mia fars namn !? ropade den unga flickan bönfallande och fattade hans hand med en RT åtbörd. Edmåe, låt mig skynda dit pligten och äran kalla mig?, svarade grefve de Warrens, stålsättande sig emot makten af dessa för honom så kära toner. ?I vår vänskaps namn!? POmöjligt.? Och vår kärleks?, tillade hertigens af Dinan dotter, döljande sitt ansigte vid PassePartouts bröst. Edm6e, ni gör mig till pultron och förrädare.? Den unga flickan snyftade konvulsiviskt. ?Det är just i er ädle fars, i denra kärleks namn), gom utgör mitt enda hopp?, tillade hen, som jag besvär er återgifva mig friheten.? ?Nej, nej!? svarade hon med afbruten röst, jag känner det... om ni lemnar mig, sör ni er olycklig... Noöl, ni ser, jag gråter, jag darrar... bar niintet medlidande med min smärta och min förskräckelse?? M d en yttersta ansträngning gjorde grefven sig lös. Det är för min skull ni gråter och dar ar, Hdmåe... för mig, som är en man och som bör beskydda och försvara er... Ser ni