Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 2

?Noöl, hindra edra vänner att gå längre?, fortsatte den unga flickan lifligt uten att svara på hans inkast. Säg mig först huru...? Nej... ingenting... Hejda ert folk... Fly!? Flyl... Nej...? Ni måste? Jag skall icke lemna detta förbannade ställe förr än jag vunnit mitt mål.? PMin bror har gjort hvad ni ämnade göra... fly... jag ber er derom.? PVicomten, säger ni?...? Han har funnit hvad ni sökte.? Förklara mig, af nåd...? Iogenting... tiden hastar... Ni och de edra äro krivgrända. Jeg väntade... jag spanade efter er under det R oul, vägledd af Brigitte, gjorde sina förberedelser med tillhjetp af Herve.? Har han papperen, dokumenterna?? Jag tror det.? Ah! ni är icke säker derom... kosta hvad som helst, måste vi bemäktiga oss dem.? ?Noeäl... låt mig tala till slut...? Jag hör.? Jag var der... två steg från huset... Folk passerade förbi mig... utan att märka mig... I stort antal?? Ja. Hörde ni dem yttra något?? En utaf dem, de som tycktes vara de ras anförare, uppmuntrade de andra och upprepade med en ton som göt förskräckelse i min själ: Vi hafva dem! vi hafva dem ändtligen.? ?Hans namn, nämnde man det händelse vis? Jag trodde mig flera gånger höra namnet herr Jules.? : Han!? sade Passe-Partout med en för