Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 2

STOCKLOLM den 16 Aug. Frankrikes sändning. Under denna rubrik innehåller Opinion Nationale ena af Eugdne Nus författad artikel, hvilken vi här meddela i öfversättning: ; Midt ibland verldsutställningens underverk betager en djup oro allas hjertan. Från kojan fill slottet, ifrån saluståndet till palatset känna okunniga och lärda, dårar en kloka denna namnlösa olust, som bebådar en kris. Diplomatien vet ej hvad hon skall svara dem, som rådfråga de politiska Calchas; ty hon är okunnig om hvar hon är och hvyart hon går. Statsmän och tidningsskrifvare taga dagen sådan den kommer och äro händelsernas lekbollar. Somliga sakna lit till männen, andra till förbållandena och baka sig fa:t vid det befintliga endåst och altenast derföre att det existerar, fullt sysselsatta med att bibehålla hvad eom är af fruktan för det som skall komma; sndra, meddragna i den forsande politikens ström, upptagoaa af de frågor, som röra sig på tingens yta, ha hvarken tid eller luga att pejla det djup, som ligger inunder. Tidens onda består i tomhet i sinnenz, tomhet i samvetena. Inogenting står fast längre, emedan man icke står fast vid något. Och hvad skulle man väl hålla sig fast vid? Till hvilken troslära, till hvilken moral kunna de böljande sinnen, som utgöra menniskomassan, vända sig? Hvar finna de ett kännemärke att urskilja det goda från det onda, det sanna från det falska, rättvisan från orättvisan? — De, som tro sig vara klokare och renare än andra, emedan de åtaga sig att leda folken, att tillmäta dem friheten och utdela ljuset åt dem, till och med dessa gifva myndlingarna, som de tagit under sitt förmyndersköp, efterdömet af osäkerhet och motsägelse. Lemnom å sido det ortodoxa Ryssland, som med ett knä på det rosslande Polen återkräfver de förslafvade tschekernas och de förtryckta bulgarernas nationalrättigheter; lemnom Preussen med gudimlig rätt, som fördrifves konungar med Guds nåde oca plundrar det danska fäderaeslandet i det tyska fäderneslandets namn; lemnom de engelska lorderna, som tära på Irland i Lordan och .redika evangelium i Indien... Vändom oss till Frackrike, denna demnkrati, som gör hertigar, detta samvetsfrihetens land, der tjugu personer icke få samlas för att dyrka Gud utom de anbefallda formerna, denna mark för den allmänna omröstningen, som inskränkes af de utaf prefekteroa förordade kandidaterna; — vändom oss till Frankrike, en drottning i de blindas land, som haltande går i spetsen för verlden! . Det är den bestämda tänkens och det klara ordets fädernesland; dess språk lånar sig icke till tvetydighet i utiryck och till tomma slutledningar. Det är den enda nation, som låter hjertat vara med i politiken och som aflossar sin :kanon för en id. Det finns icke i verlden någon smärta, som hon icke ömmar för, icke någon förtryckt, som icke vädjar till henne. Om man också fruktar henne, om man atundas henne, om man förbannar heune, så känna dock de andra folken sig indragna inom hennes om:opps bana, och de suveräner, som besöka henne, underteckna före afresan amnestier och reformer för alt ställa sig väl hos henne och lossa för en dag på d.t hundraåriga halsjern, som är smidt omkring deras underså Iters hals. Hennes moder följas öfverallt; hennes teater bekostar nöjet på alla verldens scener; till och med på de täflande nationernas industri trycker hon sitt snilles stämpel, och det är af hennes konstnärer, som den främmande konkurrensen kommer att begära jeg vet ej hvad för något, som de ensamma besitta och som utgör själen i I teckning och form: smaken... — ett :modernt Athen, hvilket det fattas en Sokrates ... skall det låta honom tömma giftbägaren? Nåväl! trots allä-dessa medel till inverom hvad som utgjorde dess 8tyrka och lif: I tron på sin sändning, tron på sin bestämmelse. Entusiasmen öfvergifver det, tviflet inkräktar det, vinningslystnaden intager det, och villigt böjande sig för den tendens, som förvandla den till en glädjens boning för hela verlden8 Sysslolösingar, skall det demokratiska Frankrike, 1789 års äldsta dotter, snart endast eftersträfva en ära: att roa nationerna. Gå vi mot denna moraliska förslappving eller göra vi det ej? glida vi eller glida vi ej med tillslutna ögon så hastigt utför denna brant, att vi, om icke någon våldsam skakning väcker oss, snart skola degraderas till komparstjenst i folkens lifs stora drama, ihvilken vi hittills innehaft första rollen? Hvem förnekar väl detta onda? Endast de, som omedvetet inympa det på oss; ty Gud förbjude att jag skulle anklaga någon, I hvem det vara må, att för ro skull enervera ett folk. De vilja göra Frankrike ännu större, än dess forntid gjort det, och de gifva d:t en! konventionel storhet, som hopkrymper i stället för att göra högre. Stor lyx, stor industri, -tora rikedomar, stora armeer! Det är ej detta, som gör ett folks styrka, det är iden, Men id6n i Frankrike går sin kos. Frankrike förlorar ein princip, eom är dess lifsorsak. Det förlorar den, emedan det är för mycket styrdt, siyrdt till den grad, att det vant sig af med att sjelf tänka och vilja, möjligtvis lyckligt derföre att det icke längre har någon ansvarighet för sina handlingar kan på verlden förlorar Frankrike småning:. förjegar arbetet ut dess hufvudstad för att efter så många plågsamma pröfningar, och endast begagnande den rösträtt, som blifvit NR NINE Set NE SANERAS TAR ANA RENNTSENe ?Ni får veta mer, om ni ser med egna ögon. Jag säger ingenting mer.? Oväsendet tilltog på afstånd. Nåväl, mina vänner, då mäster Moug