Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 2

La Cigale såg sig om efter damerna. Då han icke såg till några sådana, bu gade han sig på deras vägnar. Mouchette fortfor: Sedan jag verkställt den befallning jo; erhällit af hr Passe-Partout, att begifva mig ut på upptäckt, återvände jag med händern i fickorna och pröfvade på mina vackrast toner. Plötsligt snafvade jag på någonting. Och detta något? 4Var en någon, som satte sig upp. — Fi loche! skrek jag. — Mouchette! — Är de du, min gubbe! Du hvilar dig, din lättiog — Han svarar mig: Vi äro två som ha? vå fritimma... — Två, hvem då? — Kamrater och jag. — Jag såg mig närmare omkring. och hvad fann jag? Hvad?4 frågade la Cigale. Hvad? hvad 24 En stackars sate som hade ett knifblad mellan båda axlarne och en sidenlapp i sin knutna baod. 4Grefvinnan!4 inföll chefen för de Osynliga lifligt... Det är hon som låtit utföra dettas 4Herr Benjamin? precist...4 Försvunnen. Som ni säger... Oh! Hon är slug som en räf. Men hvem har träffat Filoche, hvem har dödat hans kamrat? Kors! hennes hofmästare, hennes hund, hennes hvite neger. Mercos Praya?s Han och de andre.4 SMan hade likväl bundit dem säkert4, brummade la Cigale. Det har kommit en stor råtta som gnasit sönder tågen, min lilla onkel. Det förtä, de gjorde, var också att befria grefvin