humoristiskt versifieradt föredrag, angaende I de öden, som troligtvis väntade sångarne i främmande Jand. Festen afslöts innan midnatt, emedan man måste hvila ut till den tidiga afresan. 1 morgon bittida bär det af till Örebro och så vidare efter förut meddeladt program. sos—— tott Nöden och det olofilga skogshugget i de norra länen. I Aftonbladet framställdes för ett par veckor sedan några anmärkningar med afs ende å de Norrländska länsmyndigheternas förhållande i afsecnde på de båda landsplågor, som i öfverskriften till denna artikel antydas, Med anledning häraf innehål!er Umebladet ett genmil2, afsedt att rättfärdiga åtminstone -länsstyrelsen i Westerbottens län. Vi anse oss böra återgifva det fsktiska af Umebladets uppsatts: ?Man måste först och främst erinra sig, sä ger : Umebladet, att konungens befallningshafvande grundar sin kännedom om årsväxtens beskaffenhet på kronofogdarnes berättelser derom för året och att dessa läggas till grund för länsstyrelsens enahanda berättelser till statskontoret. Om man vidare efterser hvad kronofogdarne om årsväxten i fjol uppgifvit, så skall man finna, att dessa ansett skörden hafva utfallit medelmättigt, d. v..s. att densamma med tillhjelp af den spanmål, som ortens verksegare och köpmän m. fl. väntades hemtaga förlidet år, likasom andra, varit tillräckligt för ortens behof intill sjöfartens öppnande innevarande år. Tredje årsväxtberättelserna innehålla nemligen, från första fögderiet: PAf hvad jag sålunda haft äran anföra framgår, att spanmål:grödan lemnat ett ungefärligen mede! måttigt resultat, men — —— torde — — — ändock ej blifva fullt tillräcklig för invånarnes behof intill nästa vår. — — — Emellertid tilltror jag mig kunna förklara, att de felande behofven för första fögderiet sannolikt fyllas genom de hemtag af spanmål från södra orterna, handlande och verksegare nu som förr åstadkomma, och utan att — — — någon hjelp från det allmännas sida bör behöfva an: litas; från andra fögderiet:57Såsom hufvudomdöme öfver sädesafkastningen torde således blifva, att densamma kommer att fylla de allra nödvändigaste behofven inom fögderiet, likasom det icke gerna är att betvifla, det den brist, som möjligen på ett eller annat ställe skulle uppstå innan nästa års öppet vatten, fylles af aflärsmän; samt från lappmarksfögderiet: Angående årsväxten har jag från alla socknar i fögderiet nu inhemtat, att, hvad råg och korn beträffar, allmogen i allmänhet erhållit full medelmättig afkastning, utom i Tsrna och Wilhelmina socknar, hvarest matningen för det myckna regnets skull å deras sumpiga åkrar gått sakta; men hvad pötates beträffar, fås öfver allt ymnig:. — — — Huruvida Wilhelmina sockneboer och äfven måhända Tärna komma att behöfva undsättningshjelp, är ännu okändt; men de öfriga sockrarne tro sig kunna berga sig med årets g:öda.7 — — — Från samtliga fögderierna klagas dock öfver bristen på hö, som dels blef skadadt af regn och dels icke kunde till följd af vattenöfversvämningar afbergas från sankare ängesslotter och myrer. Såväl på grund af dessa berättelser, som af andra omständigheter, hvari bland må nämnas, att stadens affärsmän förliden höst hemtogo ganska betydliga partier spanmål och mjöl från södra orterna, var det ingen, som vid den tiden kunde ana, att någon nöd skulle uppstå inom provinsen, och allraminst att densamma skulle antaga så stor utsträckning, som förhållandet verkligen blef sist på våren. Flera omständigheter bevittna denna sanning, såsom, bland annat, att någon egentlig efterfrågan på mjöl eller spanmål härstädes ej förekom, förrän vid påsktiden, och att flera köpmän, som förde mjöl upp till Lycksele s. k. lillmarknad, icke kunde derstädes försälja detsamma, utan nödgades lemba varan på räntefri kredit, för att ej behöfva återföra den cirka 13 mil tillbaka till Umeå. Ännu i slutet på Mars kände man icke ens vidden af behofven, så att till och med exempel förekommit, att en finne, som hos en köpman förfrågade sig, huruvida spanmål här kunde finna afsättning, derpå erhöll nekande svar; och säkraste beviset om allmänna meningen i afseende på spanmålstillgångarnes tillräcklighet har man derutinnan, ati priset på mjöl icke öfversteg det normala från vinterns början förrän i slutet af April eller första dagarne af Maj. Vi hafva också hört uppgifvas af personer, som äro fullt kompetenta att yttra sig i detta fall, att hade sjöfarten kommit i gång i vanlig tid, hade här aldrig någon nöd förekommit, utan hade spanmålsförråden varit tillräckliga för behofvet i orten.? Efter att ha omförmält att Westerbottens läns styresman redan i höstas förfrågat sig hos Umeå köpmän, om de ämnade hemtaga tillräckliga förråder af mjöl och spanmäl, och derpå erhållit tillfredsställande svar, samt anmärkt, att konungens befallningshafvande icke, mer än någon annan mensklig individ, i fjol höstas kunde förutse, att sjöfarten på våren detta år skulle fördröjas flera veckar utöfver den vanliga tiden, fullföljer tidningen, med afseende å konungens befellningsbafvandes förhållande sedan nöden blef känd: Umebladet har redan uti sistlidne Maj månad vid omnämnandet af det dåvarande beklagliga tillståndet i afseende å matbristen inom länet visat, att det egentligen var genom en skrif. velse från kgs bfh. till kommunalstyrelserna inom länet, som man erhöll kännedom om hela vidden af olyckan. Hade nu kgs bfh. tagit sa: ken Bå der lugnt som Aftonbladet bestämdt antyder, är det troligt, att bemälda myndighet alrig tagit något initiativ i saken. Viveta också, att genom kgs bfhs framställning länet sedermera erhållit icke mindre än 78,700 rdr dels såsom lån och dels utan återbetalningsskyldighet af allmänna understödsmedel; äfvensom att länsstyrelsen ej allenåst hos civilministern pr tele graf begärde, att ett kronans fartyg skulle hitsändas med spanmål, ehuru derpå följde nekande svar, utan jemväl på våren understödde den enskilda spekulationen?, der denna behöfde hjelp, för att hitskaffa utsädesspanmål. Det kan möjligen af någon invändas, att ofvannämnda summa ej var tillfyllestgörande för att afhjelpa nöden; men om man tager i betraktande, att länet under de tvenne föregående åren nödgats anlita staten om understöd till ett belopp af 89,000 rdr, oberäknadt ofvannämnda 78,700 rdr, och att utsigterna äfven i närvarande stund låta ana, att staten måste ytterligare träda emellan med hjelp, så kan man icke annat än anse med rätt visa förenligt. att kommunerna sjelfva böra göra något för sina fattiga och icke uteslutande fordra, att staten skall försörja dem. Man har beräknat, att om följderna at de flera på hvarandra följande missväxtåren inom länet skulle af allmänna medel afhjelpas, fordrades dertill ofant liga summor i statsbidrag; men är det troligt, att regering eller representation skulle finnas villiga att åt en enda provins anvisa t. ex, en million rdr, när öfriga landsdelar lida af ekonomiskt betryck ?7 . Med afseende å skogssköflingen yttrar Umebladet slutligen: Att skogssköflingen inom länet eger rum på ett oroväckande sätt, kan ingen förneka; men lika obestridligt är också, att kgs bfh. i Westerbotten gör allt hvad i dess förmåga står, att hämma skogsförödelsen, likasom jägeribetjeningen i detta fall utvecklar en verksamhet, som vi tro visar sig fördelaktigare här, än i någon annan del af riket. I det förra hänseendet har man en säker borgen uti den persons tänkesätt, som befinner sig i spetsen för länsstyrelsen, och i det sednare vittna de mångtaliga kungörelser om auktioner på i beslag tagna skogseffekter,