Aftonbladet – 15 augusti 1867, sida 2

De försvunno under skratt och åtlöje af: de Osynlige, som försmådde att förfölja dem Martial Renaud nårmade sig grefve de Wearrens. Teck, broder4, sade den sednare. s Jag kom just lagom. Men i sanving, då jag ser hur de springa, börjar jag tro att jag icke behöft göra mig så brådtom. : Jag kunde gerna lemnat dig tillfälle att gifva dem en god lexa.4 A Den skola de kanske få straxtt, mumlade Mouchette, som blandade sig uti alla samtal, antingen det var fråga om hans förmän eller liker. re tHvad menar du?4 frågade Passe-Partout. Iogenting! Men lyssna, och om ni icke inom en half minut får höra en lustig mu: sik, så tillåter jag dessa båda herrar att leda mig i kurran. Pojken pekade härvid på den falske hers tigen af Dinan och hans följeslagare, den värde baron Kirschmarck. 6 m Under det de båda bröderna sökte fatta meningen af hans ord, inföll la Cigale munert: N Ja för tusan! Det blir en vacker dans, om han gjort som han sagt mig.4 Det har jag, nononkell I detsamma hördes talrika rop påett temigen. betydligt afstånd från det ställe der le Osynlige befunno sig. Och här hör ni beviset, återtog pojken riumferande. Hvarifrån komma dessa rop? frågade ?asse-Partout. Bry er icke derom, min kapten. Är det våra flyktingar? Skulle tro detX, svarade Mouchette med in blygsammaste ton. (Forts. följer.)