Aftonbladet – 15 augusti 1867, sida 2

icke äfventyra denna dyrbara skatt... Jeg går och anförtror dig min systers väl. Tack, herre. Men om, fortfot han, om du icke åter för henne till mig frisk och sund, så — vic det namns ära, som jag återgifver mir far — förlåter jag dig aldrig... Hör du? cOm ni icke återser fröken, så återser n icke heller mig4, svarade Hervå Kergratz. Vicomten beredde sig att under Brigitte: ledning lemna detta hemlighetsfulla hus, de: han nyss återfunnit åtta århundradens stor het och ära. Sedan pappa Pinson vidtegit alla försigtighetsmått och sett efter om hans vapen befunno sig i godt skick, skyndade han åt let håll hvarifrån bullret af en bäftig strid hördes. LV. Segrande, men besegrade! Öfverste Renauds och hans folks ankomst nade förändrat sakernas ställning: Mäster Coquillard-Charbonneau kände huru letta utomordentliga sjelfförtroende öfvergaf wonom, som han nyss förut hemtat från öfrerlägsenheten i antal. Å andra sidan blef en någorlunda jemnik strid blott en lek för Passe-Partout och ans följeslagare. Utan ringaste dröjsmål förändrade hr Jules pion ögonblickligt sin slagordniug. Det: ramåt, som hen nyss förut uttalat med en å krigisk ton, förbyttes till ett allmänt: lädde sig hvem som kan, hvilket fullkomligt ppfattades af alla hans underlydande. Utan att begära någon förklaring öfver en ka skamlig som oförmodad frontförändring, oridde de sig som en flock korpar eller rofiglar, som blifvit störda i sin måltid. krämselo förlänade dem vingar.