Aftonbladet – 14 augusti 1867, sida 2

Nåväl. Kom hit.? Förlåt?, sade Pagse Partout i den oskyldigaste ton, ?jag behöfver icke bedja er att hafva den godheten och visa oss den order, i kraft hvarat ni arresterar 0ss.? En ordre?? Ja visst; ni måste väl hafva en sådan.? Det har jag.? Kan jag få se den?? Här, midt i natten ! svarade den andre gäckande; ?ni kan icke se att läsa den.? Jag skall försöka.? Ni skall få se den i mörkret,? Det förändrar ingenting?, sade helt sakta Passe Partout, som såg någonting röra sig i mörkret, PSeså, inte så många omsvep!? sade den andre brutalt, ?lyd!? Hvem?? Mig. Gif er, eller ...7 Plötsligea hördes en gäll röst i nattens tystnad. Huru! hvad är detta?? frågade de nykomnes anförare. Rösten sjöng eller snarare skrålade första versen af en bekant visa. Sången egde en hemlig betydelse för de Osynliges chef, ty vid de första, tonerna vände han sig om till de sina, och yttrade: Gif akt! Den. nattlige sångaren kom, allt närmare, Det är Moumon!4 sade la Cigale, tTyst! hviskade Passe-Partout. cÅt fanders med ugglan och hennes sång, brummade anföraren för den fiendtliga truppen, östen kom allt närmare och började redan tredje versen. Det var verkligen Mouchette som sjö Straxt derpå blef han synlig, ? Med händerna i fickotoå och näsan i