Aftonbladet – 14 augusti 1867, sida 2

Medvetandet af sin skam och sin vanmakt, öfvertygelsen att de Osynliges chef hade fullkomlig kännedom om hans föraktliga förflutna lif, gaf h: nom nådestöten. Han inneslöt sig i en dyster tystnad. ?La Cigale! Mortimer!? ropade Passe Partout. Jätten och skotten infanno sig och emottog2 order. Under tiden pågick musiken och dansen oafbrutet i de närbelägna värdshusen. Då och då hördes ett skri från dansörerna och vilda tjut från de uttröttade, men derför icke tillfredsställde dryckeskämparne, Passe Partout och hans fyra trogne drogo med sig bankiren och generalen bortåt det ensamma husct. De osynliga voro icke talrika. Men alla lika modige och tappra, veko de likväl icke för nägot hinder. Hvar och en utar ev. siiknadls på sin vapenbroder, och räknase serpå icda till döden. La Pigale höll, så att säga, den falske hertigen af Dinan i koppel. Mortimer hade fått i uppdrag att vakta den mera stillsamme bankiren. Bäda två hade de order att skjuta fångarne för pannan vid första skri, första åtbörd som antydde en afsigt till förräderi. De bäda fångarne voro underrättade derom. Man gick framåt under den djupaste tystnad. Passe Partonot gick i spetsen. Rioban och San Lucar följde honom med pistolen i hand. Bakom dem kommo Mortimer och La Cigale med sina fångar. I det ögonblick den lilla truppen framträdde ur en tråvg och mörk all på en