BLANDADE ÄMNEN. — Djurtämjaren Batiy och Iejoninpan På Porte Saint Martin teatern i Paris föreföll nyli gen en händelse, som gjorde stort uppseende : hela Paris. Djurtämjaren Batty har på sista ti den med sitt menageri af lejon biträdt vid upp förandet af skådespelet La Biche au Bois, ge nom att i en af de sista tablåerna såsom Maho med hetsa de vilda djur, som skola sönderslitz en prinsessas medtäflarinna. Måndagen den 2! Juli uppfördes stycket ånyo. Storfursten Kon stantin bivistade representationen, och då burer med lejonen suilades in på scenen, inemot kl 117 12. begaf sig storfursten in emellan knlisserna för att få se scenen med lejonen på så nära hål som möjligt. En af lejoninnorna hade föregå ende nawut kastat fyra ungar. De tre lejon, som befunvo sig i samma bur, hade så illa tyckt om denna tillökning af familjen, att de i sin vilde instinkt åto upp tre af ungarne, och den fjerde skulie säkerligen hafva måst undergå samme öde, om icke modren hade dolt honom bakon sig i en vrå af buren. Den olyckliga lejoninnar hade hela dagen visat sig nedslagen och till oct med vägrat att taga föda. Man gjorde Batt; uppmärksam på, att det under sädana omstän digheter kunde vara farligt för honom att gå ir i buren. Men han vilie icke höra någon invänd ning, utan gick in och ville låta denna lejon inna göra samma konster som de andra. Hor visade sig också villig dertill. I samma ögon blick han ämnade draga sig tillbaka, fick Batty ögonen på den lilla lejonungen, och för att icke den skulle blifva förtärd af lejonen, liksom de andra, tog han honom med sig för att bära ut bonom ur buren, Han böjde sig redan för att gå ut genom burens dörr, som är mycket låg. då lejoninnan plötsligen med ett språng kastade sig öfver honom, bet ett djupt hål i hans högra lär och högg sin klo i hans rygg, så att et! stycke af köttet afslets. Battys ansigtsdrag vi sade den förfärliga smärta, han led; ett skrik a! fasa ljöd från alla sidor; några af damerna ville störta ut, andra svimmade, konstnärerna på scenen stodo orörliga, bleka af förfäran. Djurtäm jaren förlorade emellertid icke sin kallblodighet, och han lyckades draga sig undan lejoninnans våldsamma famntag och komma ut ur buren, der lejoninnan nu fruktlöst pröfvade sina krafter mot jernstängerna. I salongen hade larmet och oredan under tiden ökats, och man hade låtit ridån gå ned. Många hade gått, men de qvarvarande ville veta huru det var med djurtämja ren. Ropet: Batty! Batty! ljöd från alla kanter; ridån gick ändtligen upp igen och Batty trädde fram, blek och blodig. Tre gånger ljöd denna förskräckliga framropning, och hvarje gång kom han fram, trots de smärtor, hvilza hans ännu knappt förbundna sår vållade honom. Batty kunde icke uppträda de första aftnarne efter den olyckliga händelsen; men en annan djurtämjare, Licas, kom i hans ställe. Han ville uppträda sjelf, men läkarne förbjödo honom det. Nu är han utom lifsfara. Lejoninnan ligger iburen, illa medtagen af det raseri, hvari hon blef försatt, och af sina lidanden vid ungarnes framfö. dande. Man bar tagit den enda återstående ungen ifrån henne.