Aftonbladet – 13 augusti 1867, sida 3

protestera mot de af öfverhuset beslutna emendementerna till reformbillen. Den 7 dennes hade lordmayorn en banel kett i Mansion House för ministrarne, hvarI vid lord Derby höll ett långt tal. Lorden e förklarade, att England framför allt önskar elfred. Disraeli yttrade några ord om valrej formen och sade, stt det hädanefter icke 2 Ifinnes någon partiskilnad i England. ITALIEN. De från Paris ingångna förklaringarne om general Dumonts beskickning visa sig ha tillfredsställt Ratazzi, så att det icke vidare lär fråga om Nigras afgång från söndebudsplatsen. Man anteger, att dennes återkalande skulle af kejsar Napoleon ha betraktats såsom en personlig förnärmelse, och i alla händelser skulle det ba betydligt förändrat förhållandet de båda staterna emellan. Retazzi drog derföre i betänkande att gå så långt, ehuru hans nya ställving till venstern skulle ha betydligt förbättrats, om han geDom ett otvetydigt faktum hade vederlegt misstanken att för mycket stå under Frankrikes inflytande. Utanför Civita Vecchia ligger franska örllogsfartyget Eclaireur; pansarfregatten Cato har afgäått åt Fiumicino till. Två italienska fartyg och två små påfliga åvgfartyg kryssa vid Kyrkostatens kuster för att förhindra försök till landstigning af garibaldianer. Den 5 dennes hölls på Gsribalditeatern i I Treviso ett folkmöte, som bivistedes af omIkring 2000 personer. De antagna besluten gingo ut på att proklamera Rom till Italiens I bufvudstad samt att uttrycka mötets gillande lf parlamentets beslut i frågan om kyrko godsen. Mötet elutade med en tacksägelse till Garibaldi och skallande lefverop för koI nungen. TURKIET. Af de senaste tilldragelserna på Kandia, hvarom underrättelserna hittills varit så striIdiga, ger Times korrespondent i Athen, den serömde historikern prof. Finlay, följande Iskildring, fom torde komma det rätta förhällandet värmare än någon af de föregående berättelserna. Dock får man ej glömma att han, såsom engelsman, är benägen att Ise sakerna i en för turkarne så fördelaktig Idager som möjligt. Timeskorrespondenten skrilver: PP — Sedan sultanens myndighet var återetäld i östra delen af ön, skickade Omer 8000 af de trupper som stormat Lasethe öf. ver Mesaraslätten till sydkusten, der 5000 inskeppades i Dirahi och vii Franghokastelli sattes i land. De-öfriga, mod hvilka voro förenade en kår muselmanska kandioter och irreguliera trupper, marscherade ge. nom provinserna Amari och Agio Vasili till Argyropolis. Samtid:gt beordrades Mehemet pascha att utrycka från sitt lägeri Apokorona, medan en annan kär i provinserna Kissamas och Selinos drefinsur; enterna och de frivilliga tillbaka i de sfakiotiska berger. Tre turkiska divisioner framryckte då för att storma insurrektionens citadell... Mehemet klättrade uppför bergen norrifrån och Reschid från öster, medan Omeri egen person ledde alla operationerpa frås sitt läger i Franghokastelli i söder. Den turkiske ser darers första syfte var att eröfra högslätten Askypho, som ligger 4 till 5000 fot öfver bafsytan och i Juli och Augusti månader har ett herrligt klimat. . År 1821 förlorade turkarne 900 man vid ett fruktlöst firsök att framtränga till Askypho. Insurgenterna ha alltid skildrat orten som ointagiig, och grekiska tidningar förklarade ofta, att 10,000 välbeväpnade krigare vore samlade deruppe för att försvara ställningen. Den förste som trängde fram öfver de vilda berg som omgifva Askypho var Mehemet pascha. Han hade inöfvat sitt folk under en mängd låt sade anfall på insurgenterna och den 10 tog ban utan synnerlig svårighet Krapipasset. Anföraren för de grekiska frivilliga fom fått sig det nordliga passets försvar anförtrodt, säger i en offentliggjord rapport, att han endast kunnat få ihop 400 man, för att skydda nyckeln till resningens hufvudfäste. Namnen på de 25 chefer som togo del i striden mot Mdhemet uppräknas deri, och deraf vilja många här draga den slutsatsen att öfver 2500 man försvarat Askypho från denna sida. De grekiska och turkiska berätteleerna öfverensstämma i afseende på fullständigheten af Mehemets framgång äfvensom i afseende på den skicklighet och oiörskräckthet hvarmed bans anfall gjordes. Den disciplin han upprätthäller bland sina trupper, den humanitet och energi hvarmed han beskyddar de kristna, erkännas äfven af några bland hans fiender. Medan Mehemet norrifrån inryckte på Askyphoplatån, besatte Reschid ÄTBYropor lis och anföll det sfakiotiska centrum. Efter en följd af tätt på hvarandra följande skärmytslingar, intog han Kallikratiplatån, en annan at de sfakiotiska krigarnes naturliga fästen. Under dessa operationer framträngde de af Omer i egen person anförda trupperna till Nipro och Aspherdu, och så väl den mellersta eom den södra divisionen af den turkiska armån satte sig i omedelbar förbindelse med den nordliga på Aekyphoplatån. Skärmytslingarne varade ungefär i tio dagar, men förlusten af mennviskolif var på båda sidorna obetydlig. Insurgenterna hade tid att bortföra sina hustrur och barn antingen till de högstbelägna gömställena bland Hvita bergen eller till Anapolisslätten eller till hafskusten emellan Loutro och Agia Rumele. Omer pascha vänttr att bungren snart skall tvinga dem som ej undkommit till Grekland till underkastelse, cch han förklarar att han kan skaffa dem säkert ekydd och vill förse dem som återvända till sina byar med lifsmedel. Arkadi? har nyligen afbemtat 2000 flyktiogar, mest qvionor och barn. frän sfakiotiska kusten. Om turkarne ej kunna hindra Arkadi? att gå till Agia Rumele för att der lossa sin last, så skulle de dock kunnat vidta.a anstalter för att spärra horom återväger, då hans däck nyligen var belamradt med 1000 flyktingar. Det må nu vara mensklighet, såsom de turkiska myndighe terna påstå, eller brist på sjömansduglighst, såsom grekerna säga, ett faktum är, att gvinnor och barn i massor undkommit från Kandia och att äfven frivil!iga återvända till Grekland.? OR NAR FE VE