Aftonbladet – 13 augusti 1867, sida 3

a BR PP ov KILLE 3 j en dylik affär låg inom gebitet för konsul funktioner och ej för ministers. Icke,dest mindre lofvade oss hr ministern, att ho: konsuln sjelf förorda vår sak, hvilket har också gjorde och med anledning hvaraf v till följande dag anmodades att möta å h vice konsul Totties kontor. Glada i den tron, att vi nu skulle blifve bättre logerade för den länga resan elle: åtminstone blifva i tillfälle att få vår dryge Passagerareafgift något nedprutad, infunnc vi 088 på utsatt tid å sederbörlig ort. Sto! blef emeilertid vår förvåning då vi, i ställe för att, såsom vi boppats och förväntat, I varda genom hr Toities bemedling hulpne, HI blefvo icke allenast ovänligt bemötte, utan , )till och med ;å det mest brutala sätt till -talade, i det hr Tottie bad oss draga både hit och dit samt slutligen afskedade oss med Iden förklaring att hans tid icke tillät honom Jatt befatta sig med några enfaldiga emiI granters affärer. Härvid blef det och vi måtte med oförrättadt ärende draga våra färde. Reflektionerna göra sig sjelfva. Dock kunna vi icke anvat än djupt beklaga ett sådant uppförande, som detta hr vice konsul ) Totties. Vi bafva ofta hört huru från Europa till Amerika emigrerande landsmän klagat öfver det sätt, hvarpå de af emigrantIkontorens agenter och handtlangare blifvit behandlade, och med rätta bar dessa herrars sätt att förfara blifvit stämpladt med den afsky och det förakt, hvgrmed humanitet och bildning alltid böra brännmärka dylika dater —; men hvad skall man säga om en landsman, som på detta sätt bemöter andra i betryck stadda landsmän, och hvilken der: till är konsul, hvars oeftergifliga pligt det är att, när omständigheterna så kräfva, stå på dessa sina landsmäns bästa. Svaret ligger synnerligen nära till hands. Nära fyra är hafva förflutit s dan jag på ofvanantydda sätt hade äran sammanträffa med hr vice konsul Tottie, och denna tid har jag till en stor del tillbringat i beröring med Syd-Afrikas vildar; men till deras stora heder får jag härmed intyga det jag aldrig ens bland dessa horder rönt, oförskyldt, ett sådant be mötande, som det, hvilket kom mig till godo hos vår ärade landsman ofrannämnde hr viee konsul Tottie i London. Såsom bevis att våra klagomål icke voro obefogade, vill: jag i korthet anföra, det vi, efter ankomsten till Cap Town, stämde kaptenen inför rätta och dervid denne gynnare dömdes att, såsom ersättning för det hytter och kost, m. m. varit i uoderbaltigt skick, till hvardera -af oss svenskar utbetala 3 pund sterling, — — — Men på samma gång jag anser tillbörligt att lägga i dagen ett sådant förfarande, som det ofvan anförda, på eamma gång är det mig en lika oeftergiflig som kär pligt att tillkännsgifva det vi, under vårt vistande i dessa aflägsna nejder, rönt äfven ett motsatt bemötande, och detta just af en man, som också var svenek konsul. Då vi, efter vår ankomst till Cap, skulle börja att sätta i verket våra tilltänkta planer, som hufvudsakligen -bestodo uti att idka handel på Hoiländska kolonierna vid Orangefloden, då först funno vi huru illusionerna hade ledt våra beräkningar, i det vi, så godt som vid företa: ets början, stodo helt handfallna midt emot en i högsta grad nedslående verklighet. Vår kassa var klen; den förslog icke ens till uppköp af de för kringresande bandlande derstädes erforderlige transportmedel, ännu mindre till erhål lande af varor m. m. I dena vår nöd hänvände vi oss till svenska konsuln i Cep hr J. W. Åkerb rg och, efter att för honom honom hafva yppat våra afsigter äfvensom redogjort för vår brydsamma belägenhet, lofvade han att hos åtskilliga handelshus 1 Capstaden gå i borgen för de artiklar vi kunde äns: oss behöfva för att, som man säger, komma i fart. Vära företag kröntes alla med framgång, tack vare denna hr Åkerbergs stora och beredvilliga hjelpsamhet och, näst en nådig försyn, kunna vi helt och hållet tacka denne man för det vi lyekats uppnå ett resultat, som vi visst icke förväntat oss, synnerligast efter de stora svårigheter vi haft att bekämpa. 3 Vid alla tillfällen hafva vi af hr Åkerberg rönt ett det mest humaua och välvilvilliga bemötande. Med gammal svensk gäsifrihet hafva, under den tid vi tillbringat 1 Capstaden, hans dörrar för oss ständigt stått öppna och ett det vänligaste och hjertligaste tillmötesgående med råd och däd har desslikes alltid kommit oss från hans sida till godo. Många äro också de landsmän, som, jemte mig, kunna uttala detta erkännande; ty för alla dem, hos hvilka han funnit redlig vilja och arbetsamhet, har han städse haft öppet hjerta och öppen hand och i medvetandet bäraf kunna vi icke annat, än inför hela verlden prisa . let land lyckligt, som i dessa fjerrn trak; er eger en konsul sådan som hr Åkerberg, vilken vid alla tillfällen, ofta äfven med ippoffringar, går sina behöfvande landsmän illhauda med hjelp uti allt.