den okända damen om, likt en hyena son blifvit fångad i en snara. Demoa!t ropade hon. De Osynlige!4 mumlade Kirschmarck oci foli vanmäktig ned på divanen bakom honom CJag tycker mer om detta; de äro åtmin stone män!4 sade hertigen, som i åsynen a faran och den förestående striden återvanr sin energi och sin tapperhet såsom gamma soldat. Han fattade en pistol och afvaktade lugn den första fiendtliga rörelse af sina mot: ståndare. Samma skämtsamma och lugna röst åter tog: Behagar fru grefvinnan de Casa-Real för: unna oss några minuters audiens? Grefvinnan — ty det var hon — svarade ingenting. Men ett ögonblick derefter utstötte hon et! rop af qväfdt raseri, drog fram en dolk, en af dessa malajiska krisper med förgiftade klingor, och rusade med denna högt upplyftad mot mannen, som nyss talat, och som stod orörlig vid ingången till kiosken. LILL Den person, mot hvilken grefvinnan Hermosa de Casa-Real störtade fram, var förlorad, om spetsen af det förgiftade vapnet rispade havs hud. Han förstod den förfärliga fara som hotade honom. Denna malajiska dolk var honom bekant sedan gammalt. Han visste att kreolskan aldrig kastade ig uti ett af dessa farliga äfventyr utan att ga till hands medel att dyrt betala ett missyckande.