det närmaste afskaffat dödsstraffet för de svårare brotten, men å andra sidan dels skärpt straffen för de hittills såsom mindre ansedda förbrytelseraa, såsom t. ex. för fylleri, slagsmål och misshandel, för våldsam behandling af tjenare m. m., dels infört nya sådana för en del lagöfverträdelser, som förut ej af någon beifrades, såsom t. ex. för misshandling af kreatur, för jagt under förbjuden tid, för skogsåverkan m. m. Många inom vårt land betarade också, att lolket, som var uppammadt under helt andra vanor, hvaribland var den i lag erkända rättigheten till en så kallad husaga, ej ännu skull? vara moget för en så hastig ötvergång till bättre men för detsamma al!deles obekanta förhållanden, men lyckligtvis har denna öfvergång kunnat genomföras i all tysthet och nästan utan ringaste svårighet. — Den fordna böjelsen för dryck :nskap, slagsmål, svordomar och oväsen af alla slag, hvaröfrer man förr hade så stora skäl att klaga, har märkbart aftagit, åtminstone på landsbygden och i de mindre städerna. — Tjenare och kreatur behandias nn öfver allt med mera mildhet och tåla mod. Höfligheten i umgänget är inom alla klasser större än förr; det yngre slägtet uttrycker sig bättre och talar sitt vackra modersmål renare, och dess uppfattniogsförmåga är mera utvecklad, hvarpå man ser elt bevis äfven deruti, att landets beväringsungdom, enligt erfarae officerares af vår indelta arm utsago, nu lär sig m-ra på två å tre dagar än förr på tio, och att den, äfven hvad dess uppförande i öfrigt beträffar, ej mera är att känna igen. Allt detta sammanlagdt är ett ojäfaktigt bevis på en allmänt stigande humanitet, om också ännu ett eller annat undantag ifrån detta allmänna resultat skulle kunna anföras som ett sorgligt minne från fordna råare tider, och man kan ej nog lyckönska nationen dertill på samma gång som man ej kan annat än tacksamt erkänna, att detsamma är en välsignelserik frukt af den omsorgsfullare uppfostran, barnen erhållit i den nya folkskolan. Hvad som slutligen är vida vigtigare än allt detta, är att brottens och lagöfverträdelsernas antal på de senare fjugu åren väsentligt aftagit oaktadt den under samma tidsperiod alltjemt tillväxande folkmängden, ty äfven deruti kan man ej undgå att se ett det vackraste bevis på den välgörande inverkan folkskolan utöfvat på fot kets pligtkänsla, laglydnad och sedlighet. Hr juastitiestatsministeras afgifna embetsberättelser för åren 1845 och 1864 utvisa nemligen följande i sådant hänseende särdeles lyekliga resultater: År 1845, då, som vi res dan anfört, landets folkmängd endast uppgiek till 3,316,536 individer, häktades 15,483 personer eller en på 214; år 1864 deremot, då folkmängden stigit till 4114,141 personer, insattes endast 11.998 i allmänt bäkte, således endast en på 342, oaktadt ait man deribland inberäknat ej blott dem, som häktats för helt små polisöfverträdelser, hvilka nu vida mer än förr beifras, utan till och med de 298 personer, som under nämnda år bhfvit för skuld bysatta. ?Hvad åter antalet af under dessa tvänne år sakfällde personer angår, så är förhållandet ej mindre gynnsamt. För sedlighetsbrott af alla slag sakfälldes nemligen är 1845 ej mindre än 1732 pe.soner, år 1864 deremot endast 938. Deribland hade äktenskapsbrottens antal nedgått från 149 till 67, och lägersmålens från 1565 till 881, eller nära nog till hälfte-. ?För brott emot enskild person sakfälldes under det förra året 12,661 och under det senare endast 3874 personer. Antalet af förgiftningsfall och mord bibehöll sig vid eamma siffror af 3 och 5 för hvartdera året, men det af uppsåiliga dråp hade nedgått från 72 till 5 och af ej uppsåtliga från 79 till 19. Barnamordens antal hade deremot tyvärr ökats från 56 till 72, hufvudsakligast inom rikets hufvudstad. Det af slagsmål och misshandel i allmänhet hade minskats från 5379 till 2828, och d: för smädeord sakfälldes antal nedgått från 1580 till 650. Antalet af för brott emot eganderält sakfällde personer utgjorde ännu är 1845 4913, år 1864 deremot endast 3316. Deribland hade de för rån och röfveri till straff dömdes antal nedgått från 20 till 7, och de för qvalilicerad stöld i öfrigt från 2520 till 1371. Då man derifrån afdrager de för dryckenskap och fylleri sakfälldes antal, hade öfriga polis3fverträdelser af alla slag min skats från 14,137 till 11.212, osktadt den vida strängare uppsivt som i detta fall numera utöfves än förr, och oaktadt att hufvudstadens befolkning under denna tidsperiod tillväxt med mer än en tredjedel och de öfriga större städernas nära fördubblats. De för dryckenskap och fylleri sakfälldes antal, soma år 1845 endast var 4469 perso ner, har deremot för år 1864 uppgått till ej mindre än 13,584. Detta oaktådt är det likväl allmänt erkändt, att dryckenskapslasten i det hela aftagit till följd af den strängare bränvinslegstiftningen och den mångdubbelt högre beskattning å såväl tillverkning som försäljning af denna vara, som vid början af denna tidrymd infördes. Det qvantum bränvin, som tillverkas inom hela riket, har också nedgäått från omkring 40 millioner kannor, hvartill det beräknades före är 1844, till blott 15 å 16 millioner kannor. Den rätta förklaringsgrunden till ett vid första påseendet så bedröfligt förhållande som det nu anförda torde då böra sökas deruti, att numera en vida strängare polisuppsigt utöfvas i detta fall än förut, då dylika lagöfverträdelser ännu voro så vanliga, att ingen ästade någon synnerlig uppmärksamhet dervid. De för brott och lagöfverträdelser af alla slag sakfälldes sammanräknade antal uppgick för hela riket år 1845 till 31,711 och ä 64 till endast 21,599 Detta