främmande språk, som de båda männen ick kände, och gick derpå ut. Mina herrar, tillade den okända, faran stund nalkas. Man har nyss underrättat mi; derom. Misstänkta personer stryka omkrin murarne, som omgifva parken och huset Besluta er.4 I Guds namn, min fru, detta vilkor, hva är det? frågade bankiren med en ångest som tilltog sllteftersom faran kom närmare Tala, min fru, talaX, sade generalen. Jag tror att ögonblicket är kommet at säga ordet, svarade hon utan att förmå dölj ett uttryck af triumferande ironi. ?Isannivg det förekommer mig omöjligt att ni icke skulle antaga det. Tala lt 5e här hvad jag fordrar, hvad jag önskar herr baron Kirschmarck, herr hertig de Dinan se här hvad jag vill! De båda männen slukade ifrigt hvart och ett af hennes ord. Hon öppnade munnen för att fortsätta. Men i stället för hevnes harmoniska rös hördes en kraftfull manlig stämma, Den yttrade blott ett enda ord: Onödigt! Kioskens fönster sprungo sönder i tusen bitar, och genom öppningarne inträngde män, beväpnade ända till tänderna, med ansigtena svärtade eller betäckta med svarta masker, samt försedda med blindlyktor, som de höllo upp i jemnhöjd med den beslöjade damens hufvud. Skenet från dessa lyktor koncentrerades mot kioskens medelpunkt, så att de nykomne stannade i ekuggan under det de tre bundsförvandterna befunno sig i en krets af ljus. Ingen enda af deras rörelser kunde såleles undgå deras motståndare. Vid denna röst, vid detta örd vände sig