STOCKHOLM den 12 Aug. Hrr kyrkofullmäktige sammanträda i morgon för att votera budgeten för hufvudstadens folkskolor för nästkommande år. Vi meddelade för några dagar sedan hufvudsakliga innehållet af den framställning, som folkskoleöfverstyrelsen i detta ämne afgifvit och hvilken redan varit föremål för behandling på kyrkostämmorna i de särskilda församlingarne. Öfverstyrelsen har begärt för nästkommande år en tillökning af 9588 rdr utöfver det för innevarande år beviljade anslagsbelopp samt föreslagit att för summans åstadkommande foikskoleafgiften må höjas till 35 öre på bevillaingsriksdalern. Detta förslag är visserligen bifallet af flera församlingar, och det är således anledning hoppas, att det äfven antages af den myndighet, som har att deröfver nu besluta med samtliga församlingars rätt; men då i en och annan församling inkast blifvit gjorda mot den föreslagna förhöjningen och möjligen äfven torde upprepas hos kyrkofullmäktige, så tillåta vi oss att fästa uppmärksamheten på huru obetydlig förhöjningen är i jemförelse med den stora och i gå hög grad glädjande tillväxten af lärjungeantalet i folkskolorna. Då öfverstyrelsen i Maj förl. år uppgjorde sitt förslag till utgiftsstat för innevarande år, uppgick antalet barn som besökte Stockholms folkskolor till 4258. Vid 1866 års slut hade det emellertid stigit till 4670 och vid budgetförslagets uppgörande i Maj månad detta år utgjorde det 4903. Dessa siffror, som återfinnas i öfverstyrelsens skrifvelse, ådagalägga redan en mycket stark tillväxt i skolbarneas antal utöfver det för hvilket nu gällande utgiftsstat är beräknad; men sedan skrifvelsen afgais har en ytterligare, högst betydlig tillökning egt rum, så att, enligt de upplysnisgar i inhemtat, antalet barn i folkskolorna i början af denna månad utgjorde icke mindre än 5381. Tager man härtill i betraktande det af erfarenheten vitordade förhållande, att om hösten, vid flyttningstiden, då sommararbetet tager slut, vanligtvis eger rum ett starkt tillopp af barn till skolorna, så kan det med nästan fullkomlig visshet antagas att skolbarnens antal kommer att innan årets slut uppgå till 5600. Emellertit har öfverstyrelsen trott sig kunna föreslå, att nuvarande aflöningsstat för lärarepersonalen för nästkommande år må bibehållas oförändrad, och har öfverstyrelsen endast begärt en ltörhöjning från 3000 till 10,000 rår i anslaget till extra arvoden. De öfriga ifrågasatia förhöjningarne erfordras för renhållning i skolorna, eldningsoch lysningsämnen samt bidrag fill folkskollärarnes pensionsinrättning, utgörande såsom vi nämnt, hela den begärda förhöjningen endast 9588 rdr. Nu gållande stat slutar med en summa af 115,039 rdr. Den ifrågasatta tillökningen utgör något öfver 8 procent af detta belopp. Antalet skolbarn hade emellertid ökats, från tiden för den nu gällande budgetens uppgörande till tidpunkten för afgifvandet afhär ifrågavarande förslag, från 4258 till 4908, eller med 650 barn, hvilket utgör en tillökning af öfver 15 procent. Jemför man deremot antalet barn i skolorna vid slutet af 1866, då det var 4670, med den siffra, som, enligt hvad viofvan visat, efter all anledning uppnås till innevarande års slut, eller 3600, så tioner man att tillökuingen under loppet af detia år stiger till 930 barn, eller omkring 20 procent. Det lärer väl knappast kunna vara möjligt för öfverstyrelsen, att uppehålla undervisningen för ett så betydligt ökadt antal skolbarn utan den tillökning af lärarekrafter, för hvars åstadkommande den ofvannämnda tillökningen i anslaget till extra arvoden blifvit begärd. Endast genom användande, på sätt öfverstyrelsen åsyftar, af yngrelärarebiträden, hvilka möjligen kunna erhållas mot ringare arvoden, kan det vara tänkbart att till detta pris erbålla erfordevligt antal lärare, då hvar och en, som tagit någon kännedom om folkskolorna härstädes, har sig bekant, att icke blott alla egentliga rkolsalar i folkskolehusen äro öfverfyllda, utan att plats måste beredas åt det öfverskjutande antalet barn i tamburer m. m., hvilket gör behofvet af ett ökadt antal lärare alldeles oundvikligt. Det är sannt, att de afgifter, som af hufvudstadens invånare erläggas till folkskoleväsendets uppehållande, på sednare ären icke obetydligt ökats. Det är emellertid också först på de sednare åren, som ett ordnadt folkskoleväsende kan anses hafva blifvit i hufvudstaden infördt, och det befinnes för öfrigt, att hela kostnaden för uppehållandet af Stockholms folkskolor icke uppgår till 1 rdr för hvarje af hufvudstadens invånare, äfven om den nu begärda tillökningen beviljas. De flesta kommuner riket torde få, i förhållande till folkmängden, vidkännas en vida större kostnvad. Dessa omkostnader äro för öfrigt bland lem, som hastigast bära frukt och, man can rent af säga, återgäldas genom bespaiogar på andra håll. Vi vilja i detta hänseende fästa uppmärksamheten på några lata, som framläggas af frih. Hugo Hamilon i slutet af den öfversigt af svenska folkskoleväsendets tillstånd, som han vidfogat in nyss utgifna ötversättning af Emile de Lavelyes arbete: ?Vår tids folkskolor?. Efer att ha anmärkt den växande håg för örvärfvande af kunskaper, som gifvit sig illkänna hos ungdomen, fullföljer friherre Iamilton : Folkets seder hafva äfven i allmänhet olifvit mildare. — Endast derigenom kan nan förklara, att vår nya civiloch kriminallagstiftning kunnat så latt genomföras ch tillämpas, oaktadt att denna nya lagtiftning förutsätter och innebär en fullstänlig revolution i folkets åsigter och sedvaor, ithy att den mildrat straffen, eller utytt dem emot andra bestämmelser, och i ARE ATS EEE SN