cUtan att ni eger rättighet att föra bor en knappnål derifrån. Ni skämtar, min fru. Alldeles inte, baron, jag har redan sag er att vi icke hafva tid att skratta. ÅA köpet afslutet?? Kirschmarck kände sig alldeles förbryllad ?Huset är icke till salu?, svarade har slutligen. Jag ger er tre hundra tusen francs.? Omöjligt.? Fyra hundra tusen! uNejl...7 ?Femhundra tusen?, sade den beslöjade damen lugnt. Ni är då mycket rik?? utbrast baroner, som rasade af vrede inom sig att se sig tvungen att afstå från ett så godt kap. Samtyck. Jag betelar om en timma.? Kirschmarck ryste. Kallsvetten framträngde i stora droppar i hårfästet. En häftig strid utkämpades inom honom. ?Nej, bestämdt nej?, lydde slutligen svaret; jag upprepar det, mitt hus är icke till salu.? Nå, nå!? inföll den okända lugnt, fman har verkligen sagt mig, att ni lade mycken vigt vid denna egendom.? ?Ja... för fon.? Jag finner det. Och ni håller öfverdrif: vet på den.? Jag önskar behålla den åtminstone lika mycket som ni önskar förvärfva denX, svarade bankiren med ett halft slugt, halft misstänksamt leende. Hertigen af Dinan, som af gammalt kände millionär-baronens till ordspråk blifna girighet och penninglystoad, satt stum af häpnad öfver denna envishet och denna öegennyttå.