Aftonbladet – 10 augusti 1867, sida 3

— Hafsormen inför rätta. Morgenbladet meddelar ett å extra ting i Mandal bållet protokoll rörande en s. k. sjöorm, som skall ha visat sig på Mandalsfjorden eller, rättare, Mannefjorden lördagen den 13 Juli.? De personer, som infunnit sig för att meddela upplysningar, erbjödo Big att med ed fästa sina förklaringar, hvilket dock rättens ordförande afböjde, intill dess sig visade om de hade något af intresse? att meddela; emellertid erinrade han dem om edens vigt ca värde samt det straff för falsk edgång, Jagen stadgar. Första vittnet, lotsen G. Jörgensen, 49 är gammal, berättade att han, som den 13 Juli jemte sin lilla son varit ute för att taga upp sitt laxnät, på återväg till Villingssäret der han ämnade breda ut detsamma till torkning, af sin son gjordes uppmärksam å någonting, hvilket sam i vattnet. Vittnet trodde först att det kunde vara en fisk, som hade ?sprängt sig?, såsom vittnet kallar det, eller på annat sätt tagit skada, Djuret kom emellertid vistnets båt på tre å fyra famnar nära, och då fick han se att det, som visade sig öfver vattnet, var någonting som liknade hufvudet å ett större djur, hvarpå funnos liksom två utsprång, ett på hvardera sidan. Detta hufvud såg ut aft sluta i en spets, men några ögon kundham ej observera. Vistnet slog med åran mot bäten, för att se om djuret skulle låta skrämma sig, oeh omedelbart derefter försvann hufvudet för flere minuter. Emellertid hade vittnet kommit i land på Villingskäret och observerade då åter samma hufvud. som nu visade sig större än förut, så att vittnet kunde märka att det förut ej varit helt och hället ofvan vattnet. Djuret sam nu fram och tillbaka mellan Villingskäret och Kleven i en half timmas tid och kom vittnet på omkring 60 aluar nära; det sam mycket stilla och rörde sig nästan icke i vattnet. Vid klockan 6 lemnade vittnet Villingskäret, och djuret blef då borta en Jiten stuad. Men lötsligen v:sade det sig 20 å 30 alnar från båten: kort efter började det skjuta stark fart ut ät fjorden, och då visade sig ett svall efter djuret nästan som efter en ångbåt. Vid detta tillfälle observerade vittnet tydligen, på omkring 100 alnars afstånd, att djurets kropp bildade ett halftjog eller flere bugter med omkring tre fots afständ mellan hvarje. Skulle han yttra sig öfver den längd, han observerade på vattenytan, så ville han antaga denna till omkring 30 fot; han tror likväl att djuret var längre, eftersom det var ungefär lika tjockt i båda ändarne, hvilket han förmodad: antyda en större längd under vattnet. — Vittnet beedigade sin berättelse Med honom instämde till alla delar hans gon, tio å elfva år gammal. Två andra lotsar hade på temligen långt afstånd iakttagit djuret som rörde sig i bugier och sköt stark fart. Femte vittnet, handelsborgaren Bessesen hade sett djuret röra sig mycket fort i vertikala brytningar; det syntes vara mycket långt och tjockt. Liksom de föregående, hade han farit mycket på sjön, men aldrig sett någonting liknande. Sjette vittnet, tullbetjenten Torkilsen, nade sett djuret dels ligga stilla, visande en mängd bugter med flera fots distans, derefter försvipna under vattnet, sedan åter komma upp och i:a ?med ångbåtsfart?, framkallande stora böljor i sjön. Han betviflade lika litet, som de föregående vittnena, att det var ett enda djur. Djuret var tjockt och stort, och det såg ut, som hade det varit en stor kropp, ungefär som en liten hval, framför bugtningarne, alldenstund på vattnet flöt en mörk 5 å 6 famnar lång kropp, som rörde sig rakt framför dessa, utan att bugta sig som de, Med detia vittne instämde lotsen Nils Olsen. Attonde vittnet, äfven en gammal lots, hade sett något som liknade ett hufvud öfver vattnet och fem famnar bakom en del bugter; mellan dem och hufvudet kunde man ej se någon kropp; djuret rörde sig hastigt och framkallade små böljor il jön. Vitnet kunde emellertid, då det 1edan börjat mörkna, när han i sin båt passerade förbi djuret, ej närmare beskritva fenomenet.