Aftonbladet – 10 augusti 1867, sida 3

od oa OS ;I ställt honom temligen lågt. Han har et 0 somliga helsats som en genius och en mennir d j skoslägtets välgörare; han har sfandra blit vit kallad en fantast. Visserligen må han genom sina skrifter sjelf gifvit anledning iltill en hel del missförstånd, väl var han i -det hela mera varm än klar, och väl var alhan en så litet praktisk förvaltare af sins ider, att dessa först under hans efterföljares händer blifvit rätt fruktbärande: men -) han var dock en redligt sanningssökande a ran, en kärleksrik ande och de ider, för -I hvilka han lefde, och till och med uppoffrade sig, skola till hufvudsaken aldrig förgå. ,) Vi förbigå den pbilosophische Begrin-jdung? han i sin egenskap af tysk icke kun, pat undgå att gifva sin lära. och meddela -Ji stället några af hans praktiska satser. -JUnder de späda åren lär menniskan det me 1 Ista och det vigtigaste hon lär; hon lägger -Junder denna tid grucden till hela sitt anda I liga lif (barnkammarn är vigtigare än universitetet). Den allvarsammaste, mest bil-Idade och tänkande man mäste ofta under hela sin lifstid kämpa mot de intryck, han a emottog af sin barnpiga?. Barnets lek är fldess första arbete. Men just under den späda åldern, då barnet behöfde den sorg -jfälligaste vården, är det gom mest öfver1 le. nadt åt sig sjelf; och då den familj, som , det tillhör, är sedligt sjunken eller intelleks I tuelt arm, förstöres det mestadels för hela 3 sitt lif. Det är på grund af allt detta ett trängande behof, att ej de små barnens vård -Joch uppfostran lemnas åt slumpen, utan ledes af väl organiserade anstalter. Är bar Inets hem moraliskt och intellektuelt sundt, , sä behöfvas visserligen sådana anstalter föga, ) emedan en kärleksrik och bildad moder alltid ätminstone instinktmessigt träffar de rätta medlen för barnets utveckling; men äfven i sådana fall, då hemmet är hvad det bör vara, kan det göra barnet godt att någon del af sin dag röra sig i samfärdsel med avdra barn.Besinnar man deremot dei stora antalet familjer, der modren icke har tid att sysselsätta sig med sina barn, och mängden af de beklagansvärda hem, der I modern icke duger till uppfostrarinna: så blifver nödvändigheten af nyss antydda anstalter tydlig. — Under mänga är tänkte Fröbel öfver dylika anstalter och gjorde det lena försöket efter det andra. Slutligen trodIde han sig ha funnit det rätta, då han med dem förenade trädgårdar, der barnen kunde Tleka och väckas till aktgiivande på plantlifvet, hvilket aktgifvande han, i sammanhang med sina grundläggande ider, anslog särdeles högt. Trädgårdsidn var för öfrigt så väsendtlig för Fröbels skolor, att dessa af honom kallades och alltjemt sedan fingo heta barnträdgårdar. Hvar och en vet, buru ätskilligt hithörande, oberoende af Fröbel, redan förefinnes hos 0s8. Men i dessa trädgårdar skulle barnen leka, Toch i undersökningarne om huru och hvad de skulle leka, har Fröbel ådagalagt verklig skarpsinnighet. Bland de intellektuella lekarne kunna nämnas de med sfer, kub och cylinder, isynnerhet de med kuber, delade på en mängd sätt, att bygga med. För de sist nämnda lekarne hade Fiöbel en särskild förkärlek och ådagalade vid deras ordnande rent af ett artistiekt sinne — en figur af honom står som minnesvård på hans graf — liksom han äfven lär ha ingifvit sina barn stort intresse för dem, Han lärde dem också att fläta, vika, klippa o. 8. v. 1 alla dessa lekar och sysselsättningar sökte han enhet, sammanhang och anknytningar till lif: vet; barnen öfvades under dem i att tala och hela detta lif var uppfyldt med sång. Fröbel skref sjelf orden till barnens sånger (usgifna med musikbilaga af R. Kohl). Den egenartade tarflighet, hvarmed dylik Ppoesi? nästsn oundgängligen är behäftad, har Fröbel icke alltid kunnat undvika ; emellertid skal det hafva gjort ett mycket godt intryck att höra den gamle hedersmannen sjelf sjunga dessa sånger med sina barn. Om hans personlighet förmådde gifva själ åt temligen vattensjuka rimmerier — liksom Hjortsberg deklamersde en matsedel så att han rörde sina ähörare till tårar — så är emellertid icke genrens berättigande dermed afgjordt. En sådan företeelse gom Fröbel har ej läoge kunnat undgå uppmärksamheten hos den första af vårt lands förläggearfirmor. För första gången, eåvidt vi känna, utläras med det arbete, vi härmed ha äran anmäla, fullständigt och utfördt hans grundsatser hos oss. Det hos uppfinvaren sjelf stundom trefvande och osäkra i ?systemet? är redan öfvervunnet i första ledet af hans äkta lärjungar, och de anvisningar de gifva, kunna med tillförsigt följas. Hos mödrar, lärarinnor och lärare kunna vi derföre med trygghet rekommendera Lina Morgensterns arbete. Rätt användt, skall det utgöra en insats i vär kultur af icke liten betydelse. Det barn?, säger den svenska utgifvaren i sitt förord, ?eom rätt handledts efter fader Fröbels grundsatser, skall en gång såsom ngling eller ung flicka icke — såsom det beklagligen nu så ofta är fallet — proppa i sig en massa dödt vetande, hvilket det icke mäktar smälta, utan i sig upptaga vetande så lätt, så begärligt, som blomman dricker solsken och luft. ?Detta klingar anspråksfullt; men anmälaren tror för sin del att det är sannt. Hvarföre äro ej blott vår allmoges utan ofta äfven våra bättres? barn stundom så förfärligt outvecklade, hvarföre komma till och med till våra lärdomsskolor gossar, som ej känna skilnad mellan höger och venster o. d.? Emedan deras föräldrar aldrig intellektuelt umgåtts med dem, emedan mången mor aldrig kommit att tänka på att hon har pligter mot sina barns själslörmögenheter, emedan många föräldrar mena, att skolan skall göra allt, lunder det skolan utan hemmets hjelp i sjeliva verket förmår så litet. Huru mången gosse traskar icke klass genom klass från kurs till kurs, ja, tzger akademiska lexamina, utan att ha reflekterat öfver meningen med allt detta, utan att under allt sitt läsande ha frågat sig sjelf cui bonof, utan att någonsin ha lagt saker under orden, förknippat förnimmelser vid benämningarne? Detta emedan det aldrig i barnåren knäppt till? i deras hufvud, emedan de aldrig Pller ätminstone icke i tid väckts genom lefvande undervisning, emedan de under sina möttagligaste år ställdes i en vrång ställniog till hela kulturen! Allt kan missbrukas; men ingenting mer än det, som bör tagas på ett personligt sä t. 2 -kv mA DMrr Mm kd FM JA DM M s DD 4 rt ms ss Br a rr a mmm Sm An bn ft ok pr fn br Ar