Aftonbladet – 10 augusti 1867, sida 3

I selbecken, Novilla, BÅlmansro, Manegen m. fl. tillsammans tio tillantalet, och de flesta af dessa lokaler hafva blifvit byggda och på sednare tid tillbyggdå särsrildt för detta ändamål. När nu regeringen fattade det besi att lägga hela Djurgården till staden, så öfverlemnades i sammanhang härmed frågan om bränvinsutskänknings-rättigheternas reglerande rtill stadsfullmäktiges behandling?. Med dessa rättigheters utöfvande har, efter den nuvarande utskänkningsförfattningens tillkomst, hittills förfarits så, att hvarje värdshus på Djurgården fått åtaga sig en af konungens befallningshafvande åsatt beskattning för visst kannetals utskänkning, hvilket blifvit lämpadt ungefär efter hvad rörelsen ansetts kunna gifva. När frågan nu kom under stadens myndigheter ingingo derföre egarne af värdshuslägenheterna på Djurgäården till Kongl. Moj:t med underdånig ansökning, att detta beskattningssätt måtte blifva bibehållet, och lägenheterna derigenom skyddade vid de rättigheter hvarom egarne ansett sig genom den kongl. stadfästelsen försäkrade, men som skulle vara förlorad utan rättigheten att fortfarande kunna få utskänka spirituösa drycker. Men då denna ansökning remitterades till stadsfullmäktiges hörande, hafva desse utan att afvakta frågans afgörande af regeringen beslutit att auktion bör anställas å 10 utekänkningsrättigheter å Kongl. Djurgården, hvarigenom rättigheterna skulle tillfalla den mestbjudande, och en sådan auktion har öfversiåthållareembetet äfven annonserat till om tisdag, oaktadt värdshuslägenheternas egare ingått till samma embete med begäran om auktionens uppskjutande tills deras ansökning blifvit afgjord hos Kongl. Maj:t. Härigenom inträffar, att om andra spekulanter skulle komma och utan att ännu ega någon lägenhet för idkande af värdshus, uppdrifva anbuden till en sådan höjd att en eller annan af de förre värdshusidkarne skulle anse sig ur stånd att bjuda än mera utan att gå under, så skola de se sina egendomar beröfvade den rättighet, som konungen försäkrat dem genom den lemnade stadfästelsen, och en eller annan, som måhända har sin hufvudsakliga förmögenhet i en sådan egendom, utan något eget förvållande blifva ruinerad, då egendomen icke utan ombyggnad kunde användas till privatlogis, och i alla fall stor förlust deraf uppstå. — Emellertid lära egarne af dessa egendomar befinna sig i ej ringa oro, då öfverståthållareembetet vägrat deras ansökning om auktionens inställande till dess frågan blifvit af Kongl. Mej:t afgjord och betrakta sig om icke såsom stående utom la och rätt, åtminstone till sin välfärd illa medarne. :